• Curt Carlsson, Söderköping, är en cykelentusiast. Han tävlade förr och numera samlar han på cyklar, har omkring 25 racercyklar. Foto: Leif Larsson
  • Det blev en del pokaler och medaljer under tiden som tävlingscyklist. Bland annat tog Curt Carlsson guld i lagtempo för oldboys.
  • Curt Carlssons läckra tävlingscykel, en italiensk Pinarello. Foto: Leif Larsson

Vurmat för cyklar i 40 år

Han vägde 120 kilo, kom inte i festkläder, började åka skidor, springa och simma, provade Vätternrundan på cykel och var fast. I snart 40 år har Curt Carlsson, Söderköping, varit cykelentusiast. Han har tävlat och i dag samlar han på cyklar.

Curt som föddes 1943 vurmade inte för cykel från barnsben utan intresset föddes i mitten på 1970-talet, när han var över 30 år. Inför den första Vätternrundan hade han gått ner 44 kilo efter tio månaders träning med annat. Nu blev det cykel för hela slanten.

– Jag vet inte riktigt varför jag föll för cykel. En kompis som cyklade sa att ett träningspass kunde vara tio mil. Otroligt långt tyckte jag då, inte nu längre.

Curt motionscyklade i ett par år men kom snart in på tävlingsbanan och körde för Norrköpingsklubben CK Antilopen. Som 33-åring körde han sitt första SM för oldboys.

– Det gick jättebra från början. Så småningom tog jag SM-medaljer, silver i individuellt tempolopp och guld i lagtempo. Jag var också med i VM i S:t Johann i Österrike fyra gånger och kom som bäst sjua. VM för oldboys går alltid här och när jag körde var det omkring 100 cyklister från hela världen med, berättar han.

Curt berättar att alla kroppstyper passar för tävlingscykling. På olika sätt.

– Långa är bra i tempolopp, de kraftiga spurtar bra och de små och ettriga passar i backkörning. Jag var väl bäst på långa spurter, konstaterar han.

Har 25 racercyklar

Efter avslutad tävlingskarriär ville Curt inte släppa det här med cyklar. Han hade en kamrat som samlade saker med anknytning till cykel och hängde på. Det var sex år sedan.

– Han hade 800-900 mössor och flaskor och jag blev inspirerad. Men jag ville vara värre och började även samla på cyklar. I dag har jag 25 racercyklar och några veterancyklar. De står i två förråd på nio kvadratmeter var, det börjar bli trångt så jag behöver egentligen något större, redogör cykeldiggaren.

Cyklarna är från 1952 till 1990 och i alla möjliga färger. Ramarna är i stål och aluminium. Plast går bort. Curt har en del rariteter exempelvis av märket Bianchi och har sparat sin egen tävlingscykel, en läckert blålila Pinarello.

– Hela familjen körde Pinarello ett tag och vi var nere i Trevisio i Italien och hälsade på de som tillverkade cyklarna. Han blev lycklig när han hörde att vi alla körde Pinarello.

Curt har skaffat sina cyklar via kompisar i Antilopen, genom bekantas bekanta eller på Blocket. Dock ej så många på nätsajten.

– De som säljer på Blocket vill ofta ha alldeles för mycket för sina cyklar. Jag har själv bara sålt en enda cykel, en Bianchi. Det var till grannen så den kanske jag kan köpa tillbaka, säger Curt.

Vill ha OS-cykeln

För en samlare vill förstås skaffa cyklar, inte göra sig av med dem. Är det någon speciell cykel du vill ha?

– Så fort jag ser en cykel vill jag ha den, säger Curt med ett skratt.

Han fortsätter lite mer allvarligt:

– Bernt Johanssons cykel som han vann OS-guld med 1976 skulle verkligen vara något. Jag vet att den finns därute någonstans. Jag känner en kille som hade en likadan och när jag fick reda på det och ville ha cykeln så visade det sig att han kastat den 14 dagar innan. Det var nära att jag åkte till tippen och letade.

Till sist, varför ska man cykla?

– Det är lätt att komma fram och det är bara att hoppa på. Tar man bilen så måste den kanske hämtas ut från garaget. Med cykel slipper man leta parkeringsplats och kommer ända fram till dörren dit man ska. Dessutom får man röra på sig och skonar miljön, fastslår cykelfantasten Curt Carlsson.