• Fikadags i den oändliga öknen. Foto: Privat
  • Björn Esping, Söderköping, har rest runt hela världen. Här studerar han kartan över Simpsonöknen i Australien. Björn var där för några år sedan, en drömresa få får chansen att göra. Foto: Leif Larsson
  • Trots att man var i i en öken kunde det bli neråt 0 grader på natten. Björn Esping nyttjar en eld för att värma sig. Foto: Privat
  • Av den 120 mil långa färden genom Simpsonöknen så gick 70 mil i hjulspår. Foto: Privat
  • Här en bild från Lofoten där Björn Esping var för inte så länge sedan. Foto: Privat

Vittbereste Björn fängslas av öknar

Björn Esping, Söderköping, har rest runt i stora delar av världen. Han har varit på klotets nordligaste delar, i Sydamerika och i många öknar som han fängslas av. – Öknar är vackra, stiliserade landskap som liknar berg och fjäll, tycker globetrottern.

Björn Esping är ordförande i Naturskyddsföreningen i Söderköping och bor i Västtomta strax utanför staden. Genom åren har det blivit resor till i princip jordens alla hörn. På 1970-talet var han på konferens i USA och blev ressugen.

– På den tiden åkte många till Indien men jag ville till Sydamerika. I ett halvår reste jag runt, ibland åkte jag med lastbil, andra gånger med enklare tåg. Jag var i Chile, Ecuador, Peru, Colombia, Bolivia och på Galapagosöarna, berättar Björn.

Kulor visslade

I Bolivia var det på den tiden ständiga militärkupper och i huvudstaden La Paz var det farligt.

– Jag var där när det var skjutande på gatorna, kulor visslade förbi och man var tvungen att hoppa undan för rikoschetter. Jag såg folk som sköts, förtäljer Björn.

Hans resor har tagit honom till bland annat Svalbard, Grekland, Marocko, Rumänien, Egypten, Nepal och Haiti. Han har rest med sällskap eller allena. Världsresenären tycker om att vandra eller paddla och har gjort just det i Simiensbergen i Etiopien respektive Grönland.

– Jag gillar att vara ute i naturen men vill även uppleva kulturen och träffa människorna, klargör han.

Ökentripp

Det Björn fascineras av mest är ökenlandskap. Han har varit i Sahara några gånger och även i Atacamaöknen i Sydamerika, världens torraste öken och i Namibiaöknen, världens äldsta. För några år sedan var han med om en ökentripp som är få förunnad. Han och kompisen Claes Grundsten bjöds in av bekanta i Australien på en bilfärd genom Simpsonöknen, Australiens största. Utgångspunkt var Alice Springs och turen i två fyrhjulsdrivna bilar gick i en fyrkant som var 120 mil lång.

– Det tog sex dagar att ta sig igenom öknen och i 70 mil var det bara hjulspår att åka i. Ofta gick det i bara tio kilometer i timmen, upplyser Björn.

Utmanande

Sällskapet åkte i uttorkade flodbäddar, genom saltbemängda partier där bilarna sjönk ner, man sov under bar himmel och såg till att undvika skorpioner. Punktering var ett återkommande problem, liksom att bilarna behövdes dras loss ur sanden. Under en del av resan körde man rakt över drygt 1 000 sanddyner som var uppemot 20 meter höga.

– Det går inte att köra rakt upp utan man måste ta fart och snedda upp på krönet. Bilar som åker här har en fem meter hög vimpel så att man ska se om det kommer bilar från andra sidan sanddynen och slipper krocka.

Drömresa

Resan genom Simpsonöknen har få hört talas om och bara omkring 100 personer om året får chansen.

– Få européer har gjort resan och det är en dröm för många australiensare, påpekar Björn.

Han var nyligen nära att göra en annan drömresa med några kompisar, men blev förhindrad.

– Vi skulle ha snorklat och paddlat i vattnen utanför Nya Guinea. Det är ett av de fiskrikaste haven i världen, det finns jätterockor och valhajar. Det var synd att jag inte kunde följa med, jag är lite avundsjuk på dem som åkte, säger vittbereste Björn Esping.