• Erika Tubbin i ateljén på Plankgatan i centrala Norrköping.
  • Mycket av Erikas arbete sker bakom datorskärmen.
  • Det ovanliga namnet Tubbin kommer från maken Carl-Gustafs familj.
  • Erikas fyndiga disktrasor kan skoja till en annars relativt tråkig vardagssyssla.
  • För varje ny produkt gör Erika Tubbin ett nytt mönster, det är sällan samma trassel som upprepas.
  • Stilen uppstod då hon hade köpt smyckestråd och provade sig fram.
  • Höstens kollektion består av mönstret ”Hjärter” i olika konstellationer.

Trasslig formgivare från Norrköping

På gatuplan och granne med den lummiga Folkparken har Erika Tubbin sedan i januari haft sin kombinerade ateljé- och showroom. Många Norrköpingsbor känner igen henne från det trassliga mönster som är genomgående för skapandet.

Solen värmer den lilla butikslokalen och de trassliga halsbanden glittrar i solskenet. Det var med smycken som kreativitetens frö såddes för tio år sedan och än finns de kvar i sortimentet. I en tid av massproduktion håller Erika Tubbin kvar i det handgjorda hantverket och i sin tryckta produktion använder hon sig i första hand av svenska tillverkare.

Lång meritlista

Efter att hon hade tagit examen från Kulturvetarprogrammet vid Linköpings universitet väntade en lång rad informatörs- och kommunikatörstjänster inom museivärlden. Smyckestillverkningen var till en början bara ett fritidsintresse som så småningom växte till att bli heltidssysselsättning.

De museer som hon genom åren kunnat lägga till på meritlistan är Nationalmuseum, Moderna Museet, Norrköpings stadsmuseum, Konstmuseet samt Visualiseringscenter C.

– På den tiden då jag arbetade på Visualiseringscentret var det långt ifrån lika stort som det är nu. Man gick in i Kåkenhus och tog till höger en trappa upp i huset. Då bestod besökarna av bokade grupper istället för ett öppet museum som det är nu, säger Erika.

S:t Persgatan först

Tre år hann hon med att arbeta på den dåvarande Visualiseringsstudion innan hon bestämde sig för att helhjärtat satsa på sin egen verksamhet.

– Jag hyrde in mig i en lokal på S:t Persgatan, där började jag sälja mina smycken och när jag efter ett tag fick möjlighet att ta över hela lokalen började jag ta in produkter från andra svenska formgivare. Sortimentet var från formgivare som var nya eller på väg uppåt i branschen.

Efter fyra år i lokalen på S:t Persgatan flyttade verksamheten till Hospitalsgatan. I samband med lokalbytet ändrade hon inriktning till att bara sälja sina egna produkter.

Givna ramar

Inspiration kan komma på olika sätt och för Erika är den givna ramen en stor källa till inspiration.

– Jag tycker att det är lättast att hitta kreativiteten om jag har någonting att utgå ifrån. När jag gör beställningsuppdrag finns alltid någon form av ram och när jag gör mina egna produkter har jag trasslet som utgångspunkt.

Det är genom smyckena som Erikas karakteristiska trassel uppstod.

– Jag gick till en hobbybutik och köpte smyckestråd, sen testade jag mig fram. Dalahästen har funnits med länge. Jag gillar att den enbart är positivt laddad, samt att det är en typiskt svensk symbol. Annars brukar jag trassla in stenar och såklart pärlor.

Inspiration från Paris

– När jag var i Paris och såg alla hänglås som hängde på broarna funderade jag över hur många nycklar det egentligen låg på botten av floden. Jag köpte in ett parti nycklar och började trassla in dem i mina smycken till förra årets höstkollektion, säger hon.

En annan källa till inspiration är tristessen, fast Erika vill egentligen inte kalla det för långtråkigt.

– En åtta timmar lång bilresa kan verkligen sätta igång kreativiteten. Om jag bara får vara för mig själv så händer det grejer.

Framtid

Vad framtiden har att erbjuda för den trassliga formgivaren återstår att se. Just nu pågår arbetet med att hitta kanaler utomlands och såklart att hitta fler återförsäljare inom landets gränser.

– Jag vill fokusera på svensktillverkning av mina produkter, men det är ibland svårt att hitta tillverkare som passar. Kostnaderna blir gärna höga om man enbart vänder sig till svenska tillverkare.

I många år har trasslet varit temat för Erikas skapande, men inte en självklarhet.

– Jag får se vad jag gör i framtiden, kanske fastnar jag för något annat. Trasslet kommer jag att fortsätta med så länge som jag tycker att det är kul, säger hon.