• Tallskogen utsätts för betande från älg och andra hjortdjur och det ger betydande skador på träden som förlorar i tillväxt och virkeskvalitet. Att lösa skadeproblemet är dock inte lätt, jägare och skogsägare drar åt olika håll. Foto: Leif Larsson

Svårlöst problem med tall och älg

Oenighet mellan aktörer

Älgar äter toppskott på ungtallar och det hämmar trädens utveckling och försämrar virkeskvaliteten. – De kan äta upp alla toppskott och då förlorar trädet mycket av ett års tillväxt, påpekar Christer Kalén, viltspecialist på Skogsstyrelsen. Djuren gnager även på barken och bryter stammar på ungtallarna. Vilket också ger hämmande skador.

Mätningar i Östergötland visar att de senaste ett-två åren så har åtta procent av ungtallarna en färsk skada orsakad av främst älgar men även andra betande hjortdjur.

– Vi inventerar halva länet åt gången och det sker inga dramatiska förändringar och åtta procent är ingen jättealarmerande siffra. I vår måttstock är 5-10 procent allvarlig skada så åtta procent är ändå en siffra som behöver minska. Vi har inte mätt i Götaland så länge men siffrorna är höga jämfört med dem i norra Sverige, påpekar Christer Kalén.

Inte naturligt

Problemet älg och tall har flera bottnar och involverar två parter som drar åt var sitt håll. Jägare förvaltar älgstammen och skogsägare gör samma sak med skogen.

– Trädskott är naturlig föda för älgen men på grund av förvaltning så har vi i dag inte en naturlig älgstam eller en naturlig skog. Förenklat kan man säga att jägare och skogsägare försöker optimera sina perspektiv. Om skogen inte förvaltades och brukades så skulle älgstammen vara betydligt mindre och då även skadorna på träden, förklarar Christer Kalén.

Måste tas på allvar

Jägarna vill alltså ha en rejäl älgstam. Skogsägarna vill ha färre skador på träden. Häri ligger oenigheten och bekymret. Ingen är riktigt nöjd. Stora skador på tallar gör att skogsägarna hittar andra lösningar.

– Vi inom Skogsstyrelsen har i många år märkt trenden att många markägare väljer att föryngra med gran i stället för tall för att undvika viltskadorna. Men då hamnar granarna ofta på mark som inte är lämpliga för dem och det kan betyda dålig tillväxt framöver. Vi vill inte att granen ska dominera utan förordar en mångfald. Mer gran ökar också risken för mer angrepp från skadedjuret granbarkborre, redogör viltspecialisten.

Färska skador på tallarna uppgår således till åtta procent. En titt på äldre skador visar att 70 procent av träden någon gång haft en viltskada.

– Det är en siffra som man kan säga, ja, inte är så bra, säger Christer Kalén lite försiktigt. Går det då att lösa problemet och ha en skog där skogsägarna tycker skadorna är på en rimlig nivå och samtidigt ha en älgstam som tillfredsställer jägare när det gäller rekreation, fritidsintresse och kött.

– Parterna samtalar friskt och har olika syn. Men det behövs att alla tar skogens långsiktiga framtid på allvar, diskuterar den och kommer fram till hur den skogliga utvecklingen ska se ut och sedan skapar förutsättningar för det. För varken jägare eller skogsägare vill egentligen ha en förgraning av skogen. Men det är ett svårlöst problem, avrundar Christer Kalén.