• En strid ström av strutsar lämnar ladan för att springa ut i hagen. Hos Niclas och Anneli Nordqvist på Vikbolandet föds det upp 150-200 strutsar per år. Foto: Leif Larsson
  • Niclas Nordqvist med en veckogammal struts. Strutsen väger 800 gram vid födseln och efter ett år, när den slaktas, är vikten 100-120 kilo. Foto: Leif Larsson
  • Strutsen är nyfiken vilket fotografens kamera fick känna på. När fågeln ska hanteras av skötaren krävs dock en huva över huvudet annars springer den i väg. Foto: Leif Larsson
  • I gårdsbutiken hos Vikbolandsstruts finns många strutsprodukter, bland annat lampor och ljuslyktor. Foto: Leif Larsson

Strid ström av strutsar

Det började 1997 med en tupp och två hönor. Nu finns 150 strutsar hos Niclas och Anneli Nordqvist på Vikbolandet. – Vi tar tillvara det mesta på strutsen, upplyser Niclas.

De driver Vikbolandsstruts på gården Vånga nära Häradshammar. Hit kan besökare komma för att titta på strutsarna, handla strutsprodukter i gårdsbutiken, fika på sommaren, hyra stuga, boka restaurang och bli visade runt. Verksamheten har vuxit konstant samtidigt som strutsarna blivit fler. Niclas berättar:

– Första djuret slaktades 2000, tre år senare öppnade vi gårdsbutik och året därpå var restaurangen klar. För två år sedan byggde vi ett nytt hus till ett eget slakteri och en ny gårdsbutik. På övervåningen ska det bli en restaurang till och då kan vi utöka konferensdelen.

Växer kvickt

Grundpelare är förstås den majestätiska fågeln. På gården föds det upp 150-200 strutsar varje år. Födselvikten är blott 800 gram men sedan växer den fort. En centimeter i höjd per dag och vid slakt, ett år efter födseln, väger den 100-120 kilo och kan vara tre meter hög.

– Vi får ut 35-40 kilo benfritt kött. De finaste bitarna sitter på ryggen och det blir tio kilo filé, det är ganska mycket. Sedan blir det även biff, grytbitar och sådant som det blir färs och korv av. Av fjädrarna gör vi dammvippor och av fettkakan på tio-tolv kilo gör vi tre olika salvor. De är bra mot hudsjukdomar, förtäljer strutsuppfödaren.

Idén med strutsar kom när Niclas svärmor visade en artikel om dem i en lantbrukstidning. Ungefär samtidigt köpte svärfadern gården, det var 1997.

– Jag tyckte strutsar lät spännande och gården passade för dem. Jag var då yrkesofficer och valde mellan att fortsätta med det eller satsa på strutsar.

Behöver huva

Det sistnämnda vann förstås och i dag är det en komplett strutsfarm. På gården odlas gräs till strutsarna och hagarna är vidsträckta. Lite av de savannliv strutsar normalt lever. I vilt tillstånd finns de i Afrika. Strutsen har sett likadan ut i 2,5 miljoner år och är en släkting till dinosaurierna.

– När vi började 1997 var det dyrt med avelsdjur, de kostade uppemot 70 000 kronor. I dag är det billigare, ett bra avelsdjur kan man få för 8 000 till 10 000. I dag behövs fler uppfödare och vi skulle lätt kunna sälja dubbelt så mycket kött som vi gör nu, redogör Niclas.

Hur är då strutsarna att sköta?

– De är trevliga djur, nyfikna. Lite kluriga kan de vara men man lär sig hur de ska tas. De måste ha huva på huvudet för att man ska kunna hantera dem, då tror de att världen försvunnit. Utan huva springer de bara i väg. Jag har en fåraherdekrok som jag lägger runt halsen och fångar in dem och sätter på huvan, avrundar Niclas Nordqvist som föder upp fågeln som kan sparka som en häst, springa i 80 km/h men inte flyga.