• Frida Södermark har så mycket spring i benen att hon startat eget löparföretag. Foto: Kajsa Nilsson
  • För två veckor sedan sprang Frida Södermark 100 kilometer i ultramaraton-VM i Qatar. Foto: privat

Springer mot äventyret

Hon söker hela tiden äventyret och gör varje destination till en upptäcktsfärd. Ser sig om och upplever gör hon helst på springande fot.

– Jag samlar på länder och brukar kolla på kartan efter länder jag ännu inte besökt. Sen åker jag dit utan att läsa på så mycket innan, i somras liftade jag på Balkan och i Baltikum bara för att det är kul. Hittills har jag besökt omkring 55 länder. När jag är i ett land som jag redan besökt brukar jag försöka passa på att också besöka grannländerna. När jag sprang Jerusalem maraton passade jag på att lifta runt Döda Havet med en kompis. Jag vill göra resan till ett äventyr så att jag får med mig något hem även om inte loppet går bra.

Koordinater på armen

På vänster underarm är Norrköpings koordinater intatuerade och på överarmen Berlins. Det var när hon bodde i Berlin år 1999-2000 som kulturintresset fick liv.

– Jag följde med kompisar till olika utställningar i Berlin och när jag kom hem till Norrköping igen insåg jag att det finns mycket här också i förhållande till hur stor staden är. Jag gillar att gå på utställningar, konserter och performance.

Läraren Frida

2011 blev suget efter Berlin så stort att hon återigen flyttade dit och tog tjänstledigt från jobbet som lärare på John Bauer-gymnasiet i Norrköping.

– Jag hittade ett kollektiv med sex 24-åringar och där bodde jag på en madrass i sju månader medan jag sprang och jobbade halvtid på lite ströjobb och upplevde Berlin och kulturen. Trots att jag inte bor i Berlin längre åker jag dit minst ett par gånger per år. Det är min andra hemstad.

Fastän hon gärna befinner sig på resande fot är det till Norrköping hon alltid återvänder.

– När jag reser träffar jag många övervintrade hippies som inte vet var de hör hemma men jag känner att jag hör hemma i Norrköping. Jag kommer kanske vilja bo utomlands ett halvår men jag kommer alltid att flytta tillbaka hit.

Löparäventyret

Så småningom valde hon att säga upp sig från lärarjobbet efter tio år och för ett och ett halvt år sedan startades företaget Löparäventyret som sedan sex månader varit hennes heltidsjobb i kombination med löpningen.

– I mitt företag erbjuder jag inspirationsföreläsningar på temat att våga och att hitta sin grej, vad det än på vara. Att det aldrig är försent är jag ett bra exempel på, som inte hade sprungit en mil innan jag fyllde 28 år.

Transportlöpning

Nu springer hon mycket och långt, oftast 20 timmar i veckan. Hon kallar sig själv för livsstilslöpare, alltså att hon springer där det passar med andra saker, till exempel på väg till en föreläsning eller som transportmedel när hon ska hälsa på vänner och familj.

– Annars hinner man nästan inte träffa folk om man tränar så mycket som jag. Det är ett bra tips till andra som inte tycker att de hinner träna. Man kan springa till jobbet eller dit man ska eller hoppa av bussen tidigare och springa hem. Transportlöpning är en jättebra grej!

Det låter fritt att bara springa när det passar, men riktigt så är det inte för Frida Södermark. På söndagar gör hon en planering över veckans träning och petar in löpningen mellan övrigt jobb och sociala aktiviteter.

– Då kan det bli så att vissa pass hamnar på väg någonstans. Jag har ingen tränare men en rådgivare. Han vet att jag ändå inte kan hålla träningsscheman så han ger mig inga, säger hon med ett leende.

Kräver alltid mer

Endorfinpåslaget som löpningen medför är stort men kroppen kräver en allt större prestation för att bli tillfredsställd. Lite som en drog, förklarar hon. Vanliga veckor springer hon mellan 15 och 23 mil.

– Jag får jättehöga kickar av att träna. Men den där riktigt sköna känslan när som man får när man sprungit sina första mil behöver jag springa mycket längre för att få, jag måste höja dosen för att få kickarna. Jag har snabb återhämtning och skulle kunna springa 100 mil i dag trots att jag gjorde det i fredags på VM, men det ska jag inte. Det är saker inuti kroppen som är stressade och som man inte känner i benen och därför måste jag ta det lugnt efter ett så långt lopp.

Efter en mil är hon inte trött, längsta träningspassen är på 50-60 kilometer.

– Då kan jag checka in i soffan och känna den sköna trötthetskänslan. Allt är relativt och man ska inte jämföra med mig utan bara med sig själv. Har man aldrig tagit ett enda löpsteg är det jättebra att gå ut två kilometer och springa 500 meter av dem.

Taggar VM

Så länge kroppen vill och resultaten håller i sig fortsätter hon.

– När jag reser springer jag och upplever saker och det kan man inte tröttna på. Innan jag började springa tyckte jag också om att resa och när jag upptäckte kombinationen blev det helt fantastiskt. Springa kommer jag alltid att göra men elitsatsa gör jag bara tills jag känner att jag inte gör bra tider längre.

En tjugondeplats i senaste VM dög inte för Frida Södermark. Nu har hon redan börjat ladda inför nästa års VM i ultramaraton och siktar mot högre placering. Men trots det är hon ändå nöjd med prestationerna under det gångna året, med bland annat en medalj i rent guld från Comrades ultramaraton.

– Jag siktar på att springa 100 kilometer på 7 timmar och 45 minuter i VM nästa år, det vet jag att jag klarar i dag om jag är i bra form. Mitt mål är att leva så här så länge jag vill leva så här och inte behöva ta ett fast jobb för att få det att gå ihop sig. Jag saknar ungdomarna men vet inte om jag kommer att stå som gymnasielärare i matte och historia än på ett tag.

FAKTA Frida Södermark

Ålder: 36 år.

Bor: I Norrköping.

Gör: Driver företaget Löparäventyret och springer ultramaraton på elitnivå.

Drivkraft: Att få inspirera andra.

Citat: Att det aldrig är försent är jag ett bra exempel på, som inte hade sprungit en mil innan jag fyllde 28 år.