• Jultomten som sitter nära väg 209 utanför Norrköping är Sivbritt Svenssons 69:e figur under de 16 senaste åren. Figurerna röner uppmärksamhet men nu hotar Sivbritt med att sluta göra dem. Foto: Leif Larsson
  • Ett gäng glada tomtar som Sivbritt Svensson tillverkat och säljer nu till jul. Alla är olika och därmed unika. Foto: Leif Larsson

Sivbritts figurer har charmat i 16 år

I 16 år har två halmstoppade figurer längs väg 209 mot Arkösund roat förbipasserande. Sivbritt Svenssons första kreation var en gubbe i orange overall. Nu har hon precis gjort sin 69:e.

Vid riksvägen, precis vid infarten till sitt och maken Erlands hus, har Sivbritt bjudit på den ena utklädda gestalten efter den andra.

– Det började när Erland fyllde 50 år. Då gjorde jag en gubbe i orange overall eftersom Erland då jobbade på kommunen. Gubben satt utanför grinden och vinkade, berättar Sivbritt.

Det var en figur i vanlig människostorlek som var uppstoppad med halm. Sivbritt sydde ett huvud och försedde det med ögon och näsa och mun.

– Kanske fick jag idén från något liknande någon annanstans. Jag minns faktiskt inte, säger hon.

Kläder på loppis

Hur som helst, hon fick omedelbart blodad tand. Gubben fick en följeslagare, en tant. Varje år sedan dess har åtminstone fem figurer figurerat här strax utanför Norrköping, nära Ljunga. Allt från cyklande militär, fikande par till vedsågande man. Alla skapelser har hon fotograferat och bilderna finns i ett speciellt album.

– Till jul har jag alltid gjort en tomte och till påsk en påskkärring. Efter att jag gjort den första gubben ville jag göra fler. Jag jagade kläder både på loppis och i second hand-butiker. På våren fyndade jag och köpte billiga vinterkläder, berättar Sivbritt.

Fått blommor

Hennes gubbar och gummor har inte gått obemärkta förbi. Responsen har varit givande och glädjande.

– Folk har lämnat vykort vid gubben och jag har också fått blommor ibland. Många har stannat och fotograferat och när jag träffat folk så har de alltid undrat om vad det blir nästa gång. Det här har fått mycket större uppmärksamhet än jag kunde tro, förtäljer Sivbritt.

Ibland påminner gestalterna kanske lite väl mycket om faktiska personer.

– En tant blev väldigt lik min förra svärmor. Det var det många som sa, säger Sivbritt med ett skratt.

Hennes krumelurer har med åren blivit så kända att när hon ska beskriva vägen till sitt hem så passar det bäst att säga att det är där gubben vid vägen sitter. Då hittar de flesta, till och med taxi.

Tänker sluta

Efter 16 års idogt skapande av nya gubbar och tanter börjar dock Sivbritt tycka att det får vara nog. Hon hotar med att jultomten som nu är klädd och klar blir den sista figuren.

– Det känns som jag gjort det mesta och är tömd på idéer. Men det är klart, hittar jag det där riktigt speciella i klädväg så kanske det blir en till.

Om hon skulle sluta med att pryda sin uppfart så fortsätter hon i alla fall med att pynta andras hem. Inför julen tillverkar hon tomtar och nissar som är några decimeter höga. Dem säljer hon sedan. När tidningen hälsar på står ett helt kompani tomtar och väntar på att få byta hem.

– Först hittar jag något att bygga tomten kring. Det kan vara en ljusstake, en pall eller en korg. Alla ska vara olika. Att göra fem likadana vill jag inte, det skulle bli för tråkigt, poängterar kvinnan som skapade ett landmärke av halm och tyg.