Region - sammanhållning eller ej?

Vår landshövding fick ett förnyat förordnande helt enligt plan. Regeringen väljer att förlänga de landshövdingeposter som löper ut, i perioder fram till 2018.

Elisabeth Nilsson har varit Östergötlands landshövding sedan 2010 då hon efterträdde Björn Ericsson.

År 2018 kommer förmodligen ett beslut om en ny svensk regionindelning och bland andra län försvinner Östergötland från den politiska kartan. Våra svenska landskap och län försvinner naturligtvis inte som kulturbärare och traditionsöverförare. Vi kommer fortsätta att vandra i våra sammanhängande Eklandskap, äta Raggmunk, "löpe gate uppe ner" och "glane o glutte i skyltfönstera". Men länen som administrativa geografiska enheter försvinner.

Ny giv?

Den kommande regionförstoringen är på både gott såväl som på ont.

I ena änden finns en småskalighet som är orienteringsbar ur ett socialt perspektiv där människor mår bra, samarbetar gentemot någorlunda gemensamma mål och orkar visa en förståelse för olikheter. Utan egna maktmöjligheter föds rädsla och fördomar.

I andra änden står tillräckligt stora ekonomiska och geografiska enheter för en ändamålsenlig näringslivstillväxt. Den skattefinansierade och demokratiskt styrda offentliga verksamheten skola, äldreomsorg och sjukvård måste ha tillräckligt stora centraliserade resurser för att utveckla kompetens och räckvidd i tjänsterna.

Känslan av gemenskap och samhörighet skapas inte av tillväxtkluster, infrastruktur eller av exportledd företagsamhet. Men i dag är de privata resurserna alltför uppdelade i för många små regioner och ojämnt fördelad i olika sociala grupper för att samhället ska växa på alla områden.

Regionindelningen löser inte alla sociala problem men kan skapa ekonomiska möjligheter att dela med sig av.