• Dirigent Michal Francis fick det hela att gå ihop. Foto: Tommy Pettersson
  • Imponerande: Norrköpings symfoniorkester solister och den drygt 160 personer starka kören. Foto: Tommy Pettersson

Recension av scenkonsten i länet?

Parallellt med bildandet av det nya och omdiskuterade regionala scenkonstbolaget i Östergötland pågår en fantastisk kulturproduktion i länet.

  De organisationer som föreslås ingå i det nya bolaget Norrköpings symfoniorkester, Östgötateatern och Östgötamusiken står för en verklig utveckling av scenkonsten i regionen. Östgötateatern radar upp teaterframgångar, nu inte minst med en bejublad föreställning med Sven Wollter i huvudrollen i komedin om Swedenhielms.

Östgötamusiken med en skön blandning av musikaliska utlevelser, allt ifrån kammarmusik och brasskonserter till ett omfattande program för barn och ungdom. Allt detta pågår här och nu i Östergötland. Om tanken med det nya bolaget är att få en långsiktig finansiering av nödvändig och nyskapande kulturproduktion i regionen så må det vara okej att röra om i den organisatoriska grytan. Men om det är för att slippa ifrån det politiska tjafset om vem som ska betala, konsumenten, ”samhället”, då behövs inte scenkonstbolaget.

Sist men inte minst

Norrköpings symfoniorkester. Tänk bara att få bo och vistas i en region som har en alldeles egen symfoniorkester, vilket privilgium. Förra helgens föreställning av Verdis Requiem var en enastående uppvisning i både professionalitet och originalitet. Det som kanske var mest imponerande var att man har kunnat få ihop fyra stycken ”amatörkörer” på vad jag förstår relativt sett kort repetitionstid. Och ändå kunnat harmoniera  symfoniorkestern och Verdi på ett exemplariskt sätt. Sverige är ett körtätt land och att körerna är fantastiska det visade Johannelunds motettkör, Akademiska kören från Linköping, samt Bel Cantokörenoch S:t Olai motettkören från Norrköping. De Geerhallen vibrerade.