Prylhetsen har inte nått åldringarna

Olika livsskeden innebär olika relation till föremålen omkring oss. I unga år när vi flyttar hemifrån är det viktigt att omge oss av heminredning och teknikprylar. Men behovet av materiella ting avtar över tid. Det visar två LiU-forskare i artikeln ”All the things I have – Handling one’s material room in old age” i tidskriften Journal of Aging Studies.

I studien som gjorts av Åsa Larsson Ranada och Jan-Erik Hagberg berättar 13 Norrköpingsbor i åldern 72 till 92 hur de ser på sitt hem och sakerna i det. Det är tydligt att deltagarna drar sig för att skaffa nya saker eller att ens ersätta sådant som gått sönder. I hemmet finns redan tillräckligt, anser man.

Beroende av andra

Bristen på konsumtion kan även innefatta att man avstår från ny teknik, något som lätt blir problematiskt i ett samhälle där tekniken utvecklas snabbt och många samhällsfunktioner bygger på internetuppkoppling. De äldre blir på så sätt beroende av andra för att betala räkningar eller att boka tvättstugan på webben.

– Egentligen handlar det alltså inte främst om ett teknikmotstånd, utan om en praktisk syn där nya inköp blir ytterligare en sak för de anhöriga att rensa ur dödsboet, säger Lars-Erik Hagberg som skrivit artikeln tillsammans med Åsa Larsson Ranada.

Mormor tänker mer

Det är ofta omtanken om de efterlevande som motiverar de äldre att inte skaffa fler saker till hemmet. Hur man skapar, vårdar och eventuellt nedmonterar sitt hem berör ju inte bara en själv utan också de barn eller barnbarn som ska ta hand om dödsboet. Men här påvisas en skillnad mellan kvinnor och män.

– Män överlämnar i lite större grad utsorterandet till barnen efter att de dött, medan kvinnorna vill bespara barnen detta, säger Jan-Erik Hagberg.

Studien är en del av ett större projekt som finansieras av Vetenskapsrådet.

Julia Kimell

julia.kimell@norrkopingsmagazinet.se