• I slutet av september börjar Karin Milles Beier arbeta som stadsakitekt i Norrköping.
  • Tidigare var hon stadsarkitekt i Sundbyberg men är nu hemma i Norrköping.
  • Karin Milles Beier är inriktad på att skapa mötesplatser mellan husen.
  • En av hennes favoritplatser är Spiralenparkeringen med motivering att hon påminns om hur man gjorde förr då man rev hela kvarter. Det är enligt henne fel sätt att arbeta på.

Platserna mellan husen

Nu är hon tillbaka på hemmaplan i Norrköping efter många år i Stockholm och utomlands. Kärleken och jobbet förde henne tillbaka till Östergötland och i slutet av september påbörjade hon tjänsten som stadsarkitekt vid Norrköpings kommun.

Född i Norrköping är hon dock inte. Familjen var bosatt i Danmark under hennes första fem år men tog sig till Norrköping på grund av föräldrarnas jobb.

– Vi har faktiskt inte någon släktkoppling till Norrköping, anledningen till att vi flyttade hit var för att min pappa började arbeta som VD på ett företag i stan. Vi bodde först i Lindö men flyttade sedan till Norsholm, säger hon.

Plugg på KTH

Efter studentexamen från De Geergymnasiets samhällsvetarprogram väntade några års arbete, blandat med studier innan hon blev antagen till arkitektutbildningen vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Det var där hon träffade sina barns pappa.

– Vi gick i samma klass och startade ett företag under de senare åren av utbildningen. Då ritade vi hus, det var det jag var inriktad på från början. Stadsplanering kom inte in i bilden förrän jag hade varit iväg en utbytestermin i Liverpool, säger hon.

Två år i diktatur

– När barnen var små flyttade vi till Libyen för att arbeta med stadsplanering och stannade där i två år. Det var en omställning att komma till en diktatur. Här i Sverige klagar man på grannens carporttak medan vi varken hade postadress, sophämtning eller trafikregler. Det var livsfarligt att köra bil, Khadaffis galenskap genomsyrade hela samhället och man kunde inte vara säker på någonting.

Paret insåg snabbt att arbetet i Libyen inte skulle leda till någonting.

– I och med att Libyen saknade demokrati trodde vi att vi skulle få bestämma mycket själva i arbetet men eftersom alla var så rädda för Khadaffi vågade ingen fatta några beslut av rädsla för repressalier. Vi insåg snabb att vårt arbete var fruktlöst, det var bara att försöka lära sig så mycket som möjligt under resans gång, säger hon.

Skogarnas skog

Väl tillbaka i Östergötland är det skogen som kallar.

– Jag tycker att Kolmårdsskogen är skogarnas skog. I Stockholm finns det nästan bara upptrampade stigar, här känns det som om man utforskar ny mark, säger hon.

Under uppväxtåren hade familjen ett sommarställe i Kolmården.

– Min mamma arbetade som lärare och på den tiden hade lärarna faktiskt sommarlov. Vi tillbringade två månader på sommarstället varje år, minns hon.

Platser mellan husen

I yrket stadsarkitekt ingår ett spektrum av arbetsuppgifter och det Karin Milles Beier återkommer till är att skapa mötesplatser mellan husen.

– Det är viktigt med vackra hus men det jag tycker är mest intressant är det som händer mellan husen. I Norrköping har man varit duktiga på att ta tillvara de parker och torg som finns, även om det skulle kunna finnas ännu fler.

Halvfärdiga projekt

Att bygga helt nya stadsdelar är ingenting som tilltalar den nya stadsarkitekten, hon föredrar halvfärdiga projekt.

– Jag gillar platser som inte är riktigt färdiga, det ska finnas saker att upptäcka. Man kan till exempel spara gamla fruktträdgårdar, skamfilade hus och tomrum på en plats. Jag gillar inte tanken på att riva ett helt kvarter eller bygga ett helt nytt.

Till för alla

Hon poängterar även att offentliga rum ska vara till för alla.

– När jag arbetade som stadsarkitekt i Sundbyberg tog jag en konstnär till hjälp för att nå invånarna. Det gäller att hitta personer som kan prata med folk utan att ha den kommunala hatten på sig. När vi ska diskutera ett område kan vi låna en möteslokal på platsen istället för att sitta i kommunhuset.

Kanske kan nyförvärvet bidra till kreativt arbete för Norrköpings fortsatta utveckling. Några planer på stora förändringar har hon inte, tanken är snarare att fortsätta på samma spår.

– Min vision för Norrköping är att fortsätta utveckla staden så att den är till för alla. Skapa fler trivsamma mötesplatser för många typer av aktiviteter. Vi ska värna och utveckla kulturhistoriskt viktiga byggnader, men också visa framfötterna vad gäller modern arkitektur och riktigt väl gestaltade nya hus. Jag vill se till att butiker, restauranger, kontor, service och bostäder för olika behov och med olika upplåtelseformer blandas så att staden hålls levande alla tider på dygnet, säger hon.

 

Citat: Det är viktigt med vackra hus men det jag tycker är mest intressant är det som händer mellan husen.

 

Fakta:

Namn: Karin Milles Beier

Ålder: 45

Familj: Maken Peter, två söner och tre bonusdöttrar, mamma och svärmor i Norrköping

Bor: Krokek

Uppvuxen: Norsholm

Boktips: Pappan och havet av Tove Jansson

Fritidsintressen: Snickra, fiska, cykla och vistats i skogen (tog jägarexamen förra året)

Favoritplats i Norrköping: Hamnen och de gamla industriområden såsom Saltängen och Butängen samt Spiralenparkeringen: ”Den påminner mig dagligen om hur man tänkte förr. Hur man inte ska göra för att skapa en levande och trivsam stad.”