• I den här jättemaskinen botas cancern. Foto: Julia Kimell

På jobbet: Så går en strålning till

US Behandlar Östergötland och mer därtill

Det är tisdag morgon på onkologen. Det är lugnt och stillsamt i korridorerna och i väntrummet sitter strålningspatienterna och läser en tidning eller dricker en kopp kaffe i väntan på sin tur. De stora ljusa fönstren släpper in dagens ljus från den mulna himlen.
Det har blivit Lasses tur, vi kan kalla honom så. Strax innan jul fick han veta att han drabbats av en halstumör. Han blev förstås uppskrämd av beskedet men bestämde sig snabbt för att vinna över cancern. Det är inget snack om den saken.

Vi går in i ett av de fyra strålningsrummen. Ombonade träväggar och Elvis Presley ur högtalarna. Jag frågar, och det visar sig att patienten själv får välja vilken musik som ska vara på under de dryga 10 minuter som han eller hon vistas i just detta rum, som nästan blir som ett andra hem under den tiden strålningsbehandlingen pågår. I vissa fall opererar man innan strålning, men ibland är det precis tvärtom. Så är det för Lasse som den här veckan är inne på sin sista behandling. Visst är han sliten och det är mycket som händer i kroppen, men med en positiv anda lyckas han hålla skenet uppe och ser belåten ut.

Innan han lägger sig till rätta på britsen framför den enorma maskinen checkas hans identitet av. Sedan ställer sjuksköterskorna in behandlingsområdet.

Säkerhet

– Behandlingsfältet kan se väldigt olika beroende på var man behandlar, hur stort området är och hur anatomin runt omkring ser ut, förklarar Helen Willner. Med hjälp av en datortomografi som görs innan behandlingen skapas en specifik dosplan för varje patient. I beräkningen tar man hänsyn till andning och omkringliggande frisk vävnad.

Maskinen är nu inställd och det är dags för strålbehandlingen. Säkerhetsföreskrifterna kräver att sjuksköterskorna och journalisten lämnar rummet. De springer med snabba, vana steg och in i ett rum där vi på en övervakningskamera ser Lasse ligga tryggt medan behandlingen genomförs.

Sjukhuset har fyra sådana här jättemaskiner, där var och en går loss på inte så blygsamma 25 miljoner. Materiellt ligger man i framkant, men personalläget är i fara – det är av någon anledning svårt att nyrekrytera. Att hitta intressenter som dessutom är personligt lämpade är inte det lättaste. Men de som en gång hittat till strålningsavdelningen verkar trivas så bra att de inte kan tänka sig ett annat yrke.

– Det är strålande, säger de. Det är härligt att kombinera patientkontakt och omvårdnad med teknik. Det är väldigt givande och det är verkligen en positiv anda både med patienter och personal. Det kan vara svårt att hitta hit, men har man en gång börjat vill man inte sluta, säger kvartetten.

Snabbehandlat

Själva strålningen tar bara några sekunder och hela sessionen 10 minuter så man hinner med många patienter varje dag: omkring 25-30 stycken per maskin, alltså ungefär 100 stycken per dag.

Till de som funderar på att utbilda sig till onkologisjuksköterskor inom strålbehandling har gruppen en uppmaning:

– Är man intresserad ska man absolut söka sig hit. Det finns många utvecklingsområden i vårt område och vi åstadkommer positiva resultat. Många blir friska och man kan leva även med en kontrollerad kronisk sjukdom. Till de styrande vill vi även säga att kompetens måste löna sig, så att man hittar nya medarbetare och sedan behåller dem, säger de innan det är dags för nästa patient.