• I år har kommunstyrelsen beslutat att ge Maria Norrköpings hedersmedalj, S:t Olofsmedaljen – Honoris Causa. Foto: Emma Garzon
  • Diakonen säger att det känns bra att göra något meningsfullt men att yrket är svårt när det blir för mycket, vilket kan handla om att det krävs eftertänksamhet och att det kan vara ont om tid. Foto: Emma Garzon
  • Maria brukar säga att den gröna skjortan som diakoner bär påminner henne om att hjälpa människor att växa inuti. Foto: Emma Garzon

Över religiösa gränser

Diakonen och yogafantasten Maria Bard är samordnare av det interreligiösa arbetet i Norrköping. För sin betydelsefulla gärning tilldelas hon årets Honoris Causa-medalj.

Maria växte upp i ett kristet hem som hon beskriver som öppet och generöst med ett stort matbord.

– Vi har haft många olika människor i vårt hem, allt från praktikanter till personer som behövde en fristad. Det var grunden till att jag i dag är en relationsbyggare, berättar Maria med en blick som uttrycker både glädje och nostalgi.

I samband med en livsförändring 1991 bestämde sig Maria för att söka påbyggnadsutbildningen till diakon. Året därpå packade hon väskorna och flyttade till Uppsala och 1993 vigdes hon till diakon i Linköping där hon även jobbade i en församling. Nästa steg blev S:t Johannes församling i Norrköping där hon arbetar än i dag.

– Att vara diakon är utmanande och ingen dag är den andra lik. Jag tycker att det känns bra att göra något meningsfullt. Samtidigt är det svårt när det blir för mycket, det kan handla om att yrket kräver eftertänksamhet och att det är ont om tid, förklarar Maria och tillägger att återhämtning är ytterst viktigt.

Brobyggare

För tre år sedan blev Maria samordnare av det interreligiösa arbetet. Hon leder Nätverk interreligiöst arbete med företrädare från de fyra muslimska och fyra syriskortodoxa församlingarna, den koptiska och judiska församlingen, buddistförsamlingen, frikyrkorna, Svenska kyrkan samt Norrköpings kommun.

– När vi hade ett möte 2014 på Rådhuset kom alla företrädare, det måste vara historiskt för Norrköping. Trots att vi har olika åsikter betyder det mycket att alla vill vara med och att vi kan kommunicera med varandra. Nu träffas vi regelbundet.

Svenska kyrkans mål med arbetet är att vara brobyggare mellan det svenska samhället och människor från olika länder med olika religioner.

– Min ingång har varit att vi troende behöver hjälpas åt. Flera kommer från en plats där de inte kan lita på staten eller myndigheter, men de kan i alla fall lita på en troende människa. Det är ovanligt för svenskar att tänka så.

”Rätt tajming att jobba med detta”

I år har kommunstyrelsen beslutat att ge Maria Norrköpings hedersmedalj, S:t Olofsmedaljen – Honoris Causa. I motiveringen står det: ”I en tid när religion splittrar och används som skäl för konflikt har Maria Bard som person och som diakon i Svenska kyrkan mer än någon annan verkat för interreligiös dialog”.

– Att få priset känns overkligt men jätteroligt, säger Maria stolt. Det är rätt tajming att jobba med detta nu. När jag blev samordnare visste ingen att det skulle eskalera i Mellanöstern, och då hade ingen i Norrköping koll på hur det ser ut i de olika församlingarna.

Medaljen kommer att delas ut den 21 maj i Louis de Geer konsert och kongress.

”Livet måste innehålla kärlek”

För att hitta ett inre lugn när jobbet känns tufft tar Maria promenader och utövar olika typer av yoga hemma varje dag, för tillfället blir det ofta den återhämtande och terapeutiska yinyogan.

– Mitt motto är att bli sams med sig själv genom att förlåta sig själv och göra så bra man kan. Jag tycker om att vara ensam, men jag anser att meningen med livet är att leva med andra – livet måste innehålla kärlek.

Fakta Maria Bard

Gör: Diakon i S:t Johannes församling och samordnare av det interreligiösa arbetet.

Fritid: Yoga, umgås med familjen och gosa med katten.

Familj: Gift och har en stor familj.

Brinner för: Göra livet meningsfullt.