• Margareta Zackrisson, ordförande i Örtagårdsföreningen i Söderköping luktar på en synnerligen väldoftande ros som ingen lyckats lista ut vilken sort det är. Foto: Leif Larsson
  • Dagliljan är en av de färggranna växterna i örtagården i Söderköping. Foto: Leif Larsson
  • Margareta Zackrisson tittar till permakulturen med de många kryddväxterna. Foto: Leif Larsson
  • Valnötsträdet till höger på bilen är en nyhet i örtagården. I bakgrunden syns lusthuset. Foto: Leif Larsson
  • Kvanne är en medicinalväxt som trivs i norra Sverige. Foto: Leif Larsson

Oasen örtagården fyller 25 år

Örtagården i Söderköping fyller 25 år i år. – Vi firar hela året, säger Margareta Zackrisson, ordförande i Örtagårdsföreningen i Söderköping.

Redan har man haft sitt årsmöte på Söderköpings Brunn med tvårätters middag. På örtagårdsdagen den 23 juli firas det lite extra med bland annat en jubileumsbakelse. En sinnenas afton i september är också ett önskemål.

– Vi hoppas att Sankta Ragnhilds trädgårdsförening ordnar det. Ett knytis där vi dricker teer och sitter i trädgården under tiden det mörknar. Det är mysigt att göra det och man får en helt annan känsla för trädgården än när man bara arbetar i den, konstaterar Margareta.

Örtagården är dagtid öppen för alla. En plats att ta det lugnt på och bara andas och njuta av blommorna och den gröna prakten. Förutom det sinnliga så kan man också lära sig en del om örter och kryddor. Ibland kommer det bussresor hit med personer från äldreboenden eller andra trädgårdsföreningar.

– Vi berättar om trädgården och växterna och besökarna får saft eller dricka. Det här brukar ske ett par gånger om året. Många kommer också hit och äter sin lunch. En del besökare vet mer än vi om växterna medan andra kan fråga om hur lök växer. En del äldre Söderköpingsbor som flyttat från sin villa och inte orkar ha en kolonilott tycker också om att komma hit, redogör Margareta.

Rötter och fötter

Hon berättar lyriskt om det mesta som finns i den gröna oasen. Från den spiralformade permakulturen med sina många kryddväxter till det nya valnötsträdet. Och annat.

– En rolig växt är björnroten, en medicinalväxt som kan användas som dill till potatis. Vi odlar bondbönor som äldre personer fick som barn och som de flesta inte gillade. Nu är det innemat.

Rosor, äppelträd, salvia, pioner är några av växterna som samsas med lusthus, lökgård, brunn och fikaplats i trädgården vid Skönbergagatan. Det flesta av örterna och kryddorna är samma år från år. Lite nytt blir det, men inte så mycket. Däremot flyttar föreningen flitigt om i trädgården.

– Vi säger att växterna både har rötter och fötter, förklarar Margareta med ett leende.

Bygger ny kraft

På våren är det den mest intensiva perioden. Omkring 15 av föreningens 100 medlemmar arbetar då för att göra trädgården fin, oftast på tisdagar och lördagar. Men under hela sommarsäsongen måste det rensas i rabatter, vattnas och hållas koll så att örtagården är representativ och välkomnande.

– Överskottsväxter sätter vi kruka och säljer och får då in lite pengar till föreningen, omvittnar ordföranden.

Margareta Zackrisson tycker att örtagården behövs.

– Det är en plats att bygga nya krafter på, säger trädgårdsentusiasten.