• Josefin Pikkarainen, Julia Nilsson och Josefin Wictoréus firar år 2030. Foto: Emma Taube Sjöstedt
  • Får det lov att vara en tallrik med piller till middag? Foto: Emma Taube Sjöstedt

Nyårssupé från 2030

Vad äter vi för mat 2030? Den frågan ställde sig studenter på Kultur, samhälle och mediegestaltningsprogrammet vid Linköpings universitet. Och resultatet blir en utställning i form av en nyårssupé.

3D-utskriven mat, piller, insekter, alger, urban odling och odlat kött. Det kan finnas på vår tallrik 2030.

–2013 odlades det fram en hamburgare. Man framställer köttet genom att ta en cell från ett djur och odlar fram proteinremsor som sedan sätts ihop, och till slut blir det ett köttliknande stycke. Forskare har kommit fram till att det ska vara ett bra sätt att få fram mer kött, förklarar Josefin Pikkarainen, en av studenterna som har arbetat med projektet.

Den 20 till den 25 januari dukas nyårssupén upp i galleria Linden.

Framtidens mat

Champagneglas och sex tallrikar kommer stå på långbordet. Vid varje tallrik presenteras en teori om vad vi kan tänkas äta 2030, det kommer även att finnas faktalappar och dvd-skärmar.

–Vi vill att utställningen ska få igång besökarnas tankar kring framtidens mat. Det blir spännande att se om teorierna stämmer överens med deras tankar, säger Julia Nilsson och tillägger att två ur gruppen alltid kommer att finnas på plats i Linden för att svara på frågor.

”Skriva något roligt om framtiden”

Josefin Pikkarainen, Julia Nilsson, Josefin Wictoréus, Erika Olsson, Frida Sölvell och Jessica Karlsson är de som har jobbat med projektet. Alla studerar Kultur, samhälle och mediegestaltning på Campus Norrköping. När de skulle bestämma tema för sin uppsats ville de skriva om framtiden, och till slut landade valet på framtidens mat.

–Vi ville skriva något roligt om framtiden, i stället för att skriva om till exempel naturkatastrofer, säger Julia Nilsson.

Svårt att hitta forskning

Då man ska skriva uppsats två och två har det totalt blivit tre uppsatser om samma tema, men ur olika vinklar. Under två månader skrev de uppsatsen samtidigt som de jobbade med utställningen.

–Det har varit ganska svårt att hitta tidigare forskning kring ämnet. Men jag tycker att det har varit kul att jobba med projektet, och jag har lärt mig väldigt mycket, berättar Josefin Pikkarainen.