• Stefan Thorslund, Långserum, med en av sina två shetlandsponnyer. Han är ordförande i Småbrukarna i Östergötland, organisationen som för första gången på länge får fler medlemmar. Foto: Leif Larsson
  • Stefan Thorslund hässjar hö, något som inte är så vanligt längre. Foto: Leif Larsson
  • På Arrendegården i Långserum har Stefan Thorslund verkat sedan 1999. På hobbynivå har han skött hästar, odlat vall och potatis. Han ser en trend att småbruken blir fler igen. Foto: Leif Larsson

Ny livskraft i småbruken

Småbrukarna har i åratal varit en organisation med en åldrande och krympande medlemsskara. Nu kan det ha vänt. – För första gången på länge så ökar medlemssiffran i Sverige i år och det är en hel del yngre som går med. Förhoppningsvis ger det ringar på vattnet, påpekar Stefan Thorslund, ordförande i Småbrukarna i Östergötland.

Det var ingen rak plogfåra som tog Stefan in i ordförandeskapet. I yngre tonår arbetade han på ett lantbruk i Småland med att sköta ardennerhästar, blåsa in hö på skullen, mocka och rykta kor och tjur. Senare i livet valde han en annan bana och har bland annat varit läkare. För 17 år sedan skaffade han Arrendegården i Långserum i Åtvidabergs kommun och 2012 flyttade han och frun dit permanent.

– På hobbynivå har jag kört fjordhästar, slagit vall och hässjat för att ge hästarna foder och odlat lite potatis. När jag fick erbjudandet om att gå med i Småbrukarnas styrelse så trodde jag det var ett skämt, säger den pigga 76-åringen.

Ordförandeskap

Stefan tog chansen och har nu varit ordförande i östgötaavdelningen, som har cirka 100 medlemmar, i ett antal omgångar.

– Jag blev snabbt intresserad och även om jag inte har varit aktiv jordbrukare så mycket så har jag har sett och lärt massor av andra, inte minst av flera i styrelsen som varit småbrukare i många år.

Förbundet Sveriges Småbrukare, Småbrukarna i dagligt tal, hade 6 000 medlemmar ett tag. Nu är siffran nere i 1 000. Men uppenbarligen har ett trendbrott skett.

– Småbruken sover en Törnrosasömn men är på väg att leva upp igen. Jag ser ständigt nya småbrukare och de håller på med allt möjligt, odlar, har grisar och mycket annat, klargör Stefan.

Attitydsfråga

Han konstaterar att definitionen på småbrukare bara till viss del har att göra med storleken på verksamheten. I högre grad är det en livsstils- och attitydfråga och synen på miljön. Att vara småbrukare betyder att man värnar om ekologisk, närproducerad och Kravmärkt matproduktion. Men man är inte fundamentalister även om vissa ställningstaganden är givna. Organisationen är emot GMO (alltså genmodifierade eller genmanipulerade grödor). Gifter och tillsatser i jordbruket är man också motståndare till.

– Småbrukare söker ett grönare liv och många har ingen överdriven vilja till materiell tillväxt även om man givetvis förstår att man måste följa med i samhällsutvecklingen. Samhället löper dock amok med oklara mål om tillväxt och det skapar stress, folk går in i väggen och drabbas av psykisk ohälsa. Ingen tar lärdom, i stället för att smörja kugghjulen så byts de slitna kuggarna ut mot nya som också snart slits ut, påpekar Stefan.

Landsbygdsromantiker

En ganska vanlig syn på småbrukare är att de är landsbygdsromantiker som vill att lantbruket ska se ut som för decennier sedan. Småbrukarbossen har flera infallsvinklar till det.

– Jag är realist och vet att jord- och skogsbruk har utvecklats. Men samtidigt kan jag ändå se fördelar med att exempelvis använda häst i skogen. På en del ställen går det helt enkelt inte att ta in maskiner. Hästar används också i städer nu när allmänna gräsmattor klipps. Framöver kan vi räkna med hästen både i stan och i skogen. Det är inte romantik, utan ett smart och effektivt sätt att arbeta, säger Stefan Thorslund, som tror på det ekologiska och det småskaliga framför motsatsen.