• Det vet få om mig: Lång tystnad. ”Nej, jag är nog som en öppen bok.” Tystnad igen. ”Kanske att akvariefiskar är en stor hobby”.
  • Willy Flores tillbringade själv mycket tid på stan när han var i tonåren. ”Jag tog inte droger eller så, men jag vistades inte heller i någon bra miljö”.
  • Norrköpings gator är välkända för Willy Flores. Men numera sitter han också mycket på kontor.
  •  I anslutning till Willys kontor finns Back Up:s lokaler där ungdomarna träffas. ”De får komma hit när de vill”.

Människans bästa vän

I Norrköping är Willy Flores en välkänd gestalt, speciellt bland ungdomar och i synnerhet bland de ungdomar som vistas ute på nätterna. Willy Flores har vandrat Norrköpings gator upp och ner i årtionden i syfte att hålla ett vakande öga på stadens unga.

Träporten är stor och tung. Willy Flores hjälper till att skjuta upp den från insidan och går sedan tillbaka in i byggnaden mot Back Up:s lokal.

– Jag önskar att det vore lättare att ta sig in här. Jag drömmer om att ungdomarna enkelt skulle kunna glida in här från gatunivå och komma rakt in i händelsernas centrum. Jag hör musik och barnskrik och ser teater framför mig, säger Willy Flores entusiastiskt och visar med händerna hur han föreställer sig det.

Han slår sig ner i den svarta soffan i Back Up:s rum. Här hänger nattvandrarjackorna prydligt på rad och på anslagstavlan sitter ett foto på de ungdomar som brukar bära jackorna. Det är nya generationens back Up:are som Willy Flores har utbildat.

Skulle bli mekaniker

Att Willy Flores började arbeta med ungdomar är egentligen en slump. Han gick fordonsprogrammet på gymnasiet, men fick inget jobb efter utbildningen. När man på arbetsförmedlingen frågade honom om han kunde tänka sig att bli assistent till en fritidsledare såg han framför sig hur han sprang omkring i joggingkläder och sa till ungdomarna vad de skulle göra.

– Jag trodde att det var något i stil med gympalärare och eftersom jag var ganska sportig så tänkte jag att det skulle jag väl klara, säger Willy Flores.

Missförståndet visade sig bli en livslång kärlek till fritidsledaryrket och till människor.

– Det är fantastiskt att se när människor förändras och börjar må bättre. Jag hade en 16-årig kille här ett tag. Han kom hit precis efter att han slutat knarka och var med på Back Up-möten. Men han ville inte gå hem så jag sa att han fick sova på soffan. Några vuxna som var här ojade sig över att det låg en kille och sov på soffan hela tiden, men jag sa att han fick stanna. I dag har den killen fast jobb inom kommunen.

Att Willy Flores ställer upp på ungdomarna är tydligt, men att han inte kör några halvmesyrer eller daltar med dem står också klart.

– Jag säger till killarna att ”det är jag som är tränaren och du springer”, men om han lyssnar så möts vi på halva vägen.

Engagemanget för andra verkar grunda sig i en oerhört stor respekt för andra människor. Han respekterar alla och är inte rädd.

– Jag har stått med rasister framför mig som säger att ”dom ska ut allihopa” och ”dom lever bara på bidrag”. Då frågar jag varför de säger ”dom” när jag står precis framför.

Engagerad

På soffan bredvid Willy ligger hans telefon, den surrar ideligen av samtal från föräldrar och ungdomar. Det gör den även kvällar och helger berättar han. Men då svarar han inte alltid, till hänsyn för sin sambo. Willys yrke är mer som en livsstil, men det är ändå viktigt att varva ner menar han. Han drar upp ett halsband med yin och yang som han har innanför skjortan.

– Jag håller lite i det här när jag behöver påminna mig om att ta det lugnt.

Hemma undviker han att titta på nyheterna eftersom han inte vill bli avtrubbad av våldet, och han ser inte på debattprogram.

– Istället läser jag och är ute i skogen med sambon och Donna.

Donna är Willys och sambons gemensamma dvärgpudel. Willys båda barn är utflugna och Willy säger med glimten i ögat att de ”behövde någon att ta hand om”.

– De flesta skrattar när de förställer sig mig med en dvärgpudel.

I dagarna fyller Willy 50 år och han verkar smått chockad när han tänker på att han snart levt i ett halvt sekel. Men fortfarande finns det gott om drömmar.

– Jag skulle vilja leva på en stor herrgård... säger han och visar med armarna hur stor.

Sedan kommer det, så typiska för Willy Flores.

– ...full av barn.

 

Faktaruta:

Namn: Willy Flores

Gör: Verksamhetsutvecklare

Ålder: 50 år

Uppvuxen: I Arica i Chile. Återförenades efter flera års frånvaro med sina föräldrar i Sverige efter att föräldrarna tvingats lämna Chile.

Motto: ”Många!”