Lokala hjältar återuppbygger olycksdrabbat Nepal

Katastrofrapporteringen i medier må ha blivit tystare, men behovet av hjälpinsatser i jordbävningsdrabbade Nepal är långt ifrån mött. Återuppbyggnaden är ännu bara i startgroparna. Mat och tält behöver fortsättningsvis delas ut och tillfälliga skolor byggas – för utbildning är livsviktig i kampen mot ökande trafficking. Linköpings-Posten har talat med två unga och hoppfulla hjältar i Himalayas hjärta.
Den 25 april drabbades centrala Nepal av en kraftig jordbävning med efterskalv i flera veckor. Upp emot 8 miljoner människor drabbades, varav 9 000 omkom och över 25 000 skadades. Hela byar sopades bort av jordskred och i ett svårtillgängligt landskap har hjälpen till de skadade och hemlösa i många fall dröjt eller inte kommit överhuvudtaget. En stor del av de drabbade byarna nås enbart genom stigar – flera dagars vandring är inte ovanligt. Hit måste allt hjälpmaterial bäras på människoryggar. Alternativet för hjälpinsatserna är helikopter. Men det är dyrt, och den internationella hjälpen i samarbete med den nepalesiska armén har långt ifrån nått alla. 

Monsunen hotar

– Husen och skolan i min by förstördes under den andra stora jordbävningen. Vi hade ändå tur eftersom jordbävningen inträffade under dagen och de flesta var ute på fälten, berättar Indra Devi Rai.

Indra, en av få kvinnliga vandringsguider, har under de korta säsongerna sin bas i Pokhara och hjälper under resten av året familjen med det självförsörjande jordbruket i byn Kanku Sarima, nära Mount Everest. Det är nu monsuntid och hon vandrar tillbaka till byn. Hit kommer inga utomstående hjälporganisationer – här får man lov att ta tag i återuppbyggnaden själv, så gott det nu går. Men i den fattiga byn finns inte resurserna som behövs för att bära hjälpmaterialet, bland annat tält och byggmaterial, som transporterats in till distriktets huvudort. Alla behövs just nu ute på fälten – annars väntar svält. Samtidigt har monsunregnen tilltagit i styrka och familjerna utan tak över huvudet riskerar att drabbas av sjukdomarna som snabbt sprids. Under monsuntiden ökar också risken för jordskred och översvämningar. En lokal hjälporganisation har nyligen bildats i samarbete med distriktets huvudort – än finns det hopp när man samarbetar, menar Indra.

Unga tar initiativ 

Nepal är ett av världens fattigaste länder. Så sent som 2006 plågades landet av inbördeskrig och det är först under de senaste fem åren som turismen kommit igång och blivit en av de viktigaste näringarna. Men höstens stora lavinolycka, som bland annat drabbade utländska vandrare, påverkade turismen negativt. Och med några av de viktigaste kulturarven i Kathmandudalen jämnade vid marken, ser den ekonomiska framtiden onekligen tuff ut. På grund av fortsatta orättvisor och utbredd korruption har förtroendet för regeringen nu nått botten. 

– Unga engagerar sig allt mer i olika gräsrotsrörelser, som hjälper det nepalesiska folket på riktigt. Vi tar saken i egna händer, säger socialarbetaren Shreejan Sapkota. 

I distrikten Sindupalchok och Dolkha är upp emot 95 procent av husen skadade. För Shreejans volontärorganisation Conquer Nepal gäller det att nå ut till byarna med mat och tält. Hjärtefrågan för organisationen är ändå utbildning. På uppdrag av utbildningsministeriet planerar de nu att uppföra åtminstone 25 tillfälliga skolor i Sindupalchok. Kostnaden beräknas till 10 000 kronor per skola, som beräknas hålla 5 till 10 år. Men än saknas tillräcklig finansiering. Och skolorna är viktiga, till och med livsviktiga. Särskilt för Nepals döttrar.

Skolor minskar slavhandeln

Årligen beräknas minst 15 000 nepalesiska flickor falla offer för människohandel. Många hålls under dödligt tvång som sexslavar vid bordellerna i Mumbai. Flickor så unga som 7 till 12 år köps för 4 000 kronor – en förmögenhet för desperata, fattiga familjer. Sällan vet familjerna vilket öde döttrarna går till mötes. För det mesta lockas de med falska jobberbjudanden. Just nu, då många barn skilts från sina föräldrar i kaoset efter jordbävningen, ökar risken för kidnappningar drastiskt. Men det behöver inte vara så. Genom att utbilda flickorna, och öka deras framtida jobbchanser, minskar också risken att de säljs eller kidnappas. Familjerna ser döttrarna som framtida inkomstkällor i stället för försörjningsbördor, och de är dessutom mer skyddade mot opportunistiska människohandlare innanför skolans väggar. Därför är det nu av yttersta vikt att skolor omgående byggs upp. 

Trots katastrofens allvar är Shreejan ändå full av hopp. Sedan jordbävningen har han, tillsammans med de andra volontärerna, outtröttlig funnits vid de skadades och hungrigas sida. Han hoppas nu att bygget av de temporära skolorna kan komma igång. Och att turisterna snart ska återvända.

Rebecca Björkholm