• Marita Larsson kontrollerar att highland cattle-djuren på Bonnorps Gård tycker om sitt foder. Foto: Leif Larsson
  • En nyligen född sötnos bland några vuxna highland cattle-djur. Foto: Leif Larsson
  • På Bonnorps Gård i Stjärnorp utanför Linköping finns omkring 30 djur av rasen highland cattle. Marita och PG Larsson föder upp slaktdjur och idkar även avel. Foto: Leif Larsson
  • Vassa horn, lurvig päls och ett fridsamt lynne karakteriserar highland cattle-rasen. Foto: Leif Larsson

Lättskötta och tåliga högländare

Det började med att en bäckravin hade vuxit igen och behövde röjas. Några highland cattle-djur fick jobbet. I dag har Marita och PG Larsson haft de lurviga och långhåriga nötdjuren i 22 år.

Paret bor på PG:s släktgård, Bonnorps Gård, i Stjärnorp, norr om Linköping. Tidigare arrenderade de ut lantbruket och drev en mekanisk verkstad. När en ravin vid en bäck på deras marker växte igen så ville de göra något åt det. De funderade på olika djur och fick höra att highland cattle var duktiga buskröjare.

– Vi köpte en dräktig ko med en kalv. Till att börja med syntes de inte när de gick nere vid bäcken. Nu ser det ut som en park där, berättar Marita.

De blev förtjusta i djuren, som har sitt ursprung i de skotska högländerna, och skaffade fler. De hade sex stycken ett tag och tyckte det fungerade bra. De bestämde sig för att säga upp arrendatorn och sköta sin marker själva. Det blev allt fler highland cattle på gården. Numera pendlar antalet mellan 30 och 50. Just nu är de omkring 30. De får all sin mat från gårdens vall som växer på 45 hektar.

– Highland cattle röjer sly bättre än en röjsåg. De är väldigt lättskötta och tåliga och det är inte så mycket jobb med dem. Men som alla djur behöver de daglig tillsyn, vi utfodrar dem och fixar med stängsel. Men mycket mer behöver vi inte göra, konstaterar Marita.

Kärvänliga och hemkära

Hon tar med tidningen till hägnet där många av djuren finns. Tre söta nyfödda kalvar, Ville, Valle och Vanda, finns i flocken. Ytterligare åtta småttingar är på väg så det kommer nog en Viktor också.

– Djuren är snälla och kärvänliga mot husse och matte men lite avvaktande mot främmande. De är också hemkära och ger sig inte iväg fast de skulle kunna, upplyser Marita.

Hornen är både stora och vassa. Highland cattle ser lite farliga ut. Men det är de alltså inte.

– Skulle vi få ett djur som är galet så tar vi bort det direkt, påpekar Marita.

Paret Larssons besättning är renrasig och de sysslar både med avel och föder upp djur till slakt. En ko kan väga 600 kilo, det blir en slaktvikt på 300 kilo vilket ger omkring 200 kilo rent kött.

– Vi säljer fjärdedelar av djuren, alltså omkring 50 kilo. En del är förstås mindre, det kan bli kan vara 25-kilosbitar. Köttet är mörkt och melerat och mycket gott. Det är som ett mellanting mellan nötkött och älg, omvittnar Marita.

Eftertraktat kött

I Sverige tippar hon att det finns omkring 30 000 djur av denna ras. Men ändå finns köttet sällan i affärerna.

– Det mesta säljs privat. Vi säljer vårt kött privat och har en lång mejllista. Det är ett populärt kött, förklarar nötdjursbonden.

På Bonnorps Gård finns en tjur som används i aveln. En annan finns i kylen, det vill säga som sperma. Den kommer från en tjur i Skottland som Marita och PG upptäckte på en gård utanför Edinburgh.

– Vi säljer våra highland cattle både till slakt och som livdjur. Våra renrasiga tjurar är eftertraktade och dem säljer vi också. En gång fick vi en förfrågan från Litauen och sålde en tjur till dem. Men det krävdes mycket papper, stora luntor. Vi har också fått en fråga från Nya Zeeland om sperma men det är för krångligt att sälja dit. Det sägs att reglerna ska bli enklare och då kanske det blir aktuellt, redogör Marita.

PG gick i pension för ett antal år sedan och Marita närmar sig den åldern.

– Vi har areal som skulle räcka till mat till dubbelt så många djur som vi har. Men vi börjar bli till åren så det räcker med att det går 30 highland cattle här, avrundar Marita Larsson, ägare till några av de mysigaste nötdjur som finns.