Konsten att kraftsamla

Påståendet att kultur och kreativt skapande är viktigt för människan kan lätt bli en plattityd om man inte samtidigt talar om vilka förutsättningar som finns på en politisk och kommersiell ”marknad”.

Den moderna populärkulturen lever oftast på sina egna kommersiella vilkor och massmediala meriter. Men den verksamhet som ibland kallas för finkultur har inte samma förutsättningar att få hjälp med att komma fram till den breda publken och samtidigt locka till fler utövare. Allt detta är välkända spörsmål för de folkvalda politiker som förvaltar våra skattepengar. Frågeställningarna är ungefär de samma oavsett om politikern sitter i riksdagen, landstinget eller i kommunfullmäktige.

Vi betalar inte, eller?

Stora delar av den professionella, nyskapande kulturen behöver subventioner för att överleva. Staten måste ta sin del genom att ekonomiskt stödja och utveckla nationellt värdefulla kulturinstitutioner.

Man ska också skicka ut pengar till regionalt baserade strukturer där kulturproduktionsfördelningen oftast är som mest effektiv. I dessa regionala sammanhang har de offentliga organisationer som är störst också störst ansvar. Nu i dagarna verkar det som om våra tre största ”kulturägare” har begripit det och nu tar ett rejält kliv genom bildandet av ett scenkonstbolag.

Landstinget i Östergötland, Linköpings kommun och Norrköpings kommun är alltså överens om att bilda ett regionalt bolag som samlar Östgötateatern, Norrköpings Symfoniorkester och Östgötamusiken. Strålande.

Beslutet är resultatet av det arbete som Scenkonstbolagsutredningen i Östergötland presenterade i augusti förra året. Det nya scenkonstbolaget ska bildas den förste januari 2015. Därmed bör det väl också bli slut på offentliga diskussioner om vem som ska betala för den nödvändiga kulturen?