• Annika Hansson arbetar som diakon inom Svenska kyrkan i Norrköping och brinner för att hjälpa människor i nöd genom musik.
  • Varje vecka repeterar alla-kan-sjunga-kören S:t Olai Joy som Annika Hansson leder.

Hjälper genom musiken

Musiken har alltid haft en central roll i Annika Hanssons liv med musikintresse i familjen sedan barnsben. Nu arbetar hon som diakon i S:t Olofs församling sedan snart fem år tillbaka. För henne faller det sig naturligt att kombinera musik och diakoni och hon träffar gärna människor i utsatthet. Både i kommunens verksamheter och inom kyrkan.

Viljan att binda samman musik och diakoni uppenbarade sig i ett möte med två herrar på Birgittas sjukhus i Vadstena för drygt 25 år sedan.

– De befann sig inom socioterapin och arbetade mycket med sång och musik i behandlingen av mentalpatienterna som bodde på sjukhuset. De musicerade och det väckte så mycket fina känslor, minnen och välbefinnande hos de som var intagna på sjukhuset. Värmen som uppstod inspirerade mig till att använda sång och musik för att hjälpa människor som på något sätt har det svårt i livet, och det kan vi ju alla få, säger hon.

Vid den tiden var Annika Hansson anställd kyrkomusiker i hemstaden Vadstena och fick i sitt arbete medverka vid andakter på mentalsjukhuset. Tanken på vad musik kan göra för människor fick ytterligare fäste när hon något senare arbetade i Motala och fick följa med en diakon till äldreboende.

– Där fick jag uppleva hur musiken kan bidra till något positivt när det talade språket försvunnit. För personer med afasi kan musiken stimulera de delar av hjärnan som inte är skadade och bli en väg tillbaka till språket. Detsamma gäller personer med demens där musiken kan sammanfläta och kombinera musikupplevelser med minnet. För personer med autism kan musiken bli ett fungerande ”språk”. Musiken kan ge så mycket livskvalitet oavsett hur livet i övrigt ser ut. Det har inspirerat mig genom åren och genomsyrat mitt sätt att tänka kring sång och musik. Man kommunicerar på ett annat sätt genom musik än vad man gör genom det talade ordet, ibland kan också musiken lösa upp knutar och skapa samhörighet. Jag tycker att det är berikande.

Alla åldrar

I S:t Olofs församling finns fyra diakoner anställda med arbetsplats på Matteusgården. De delar på de vanliga diakonala uppgifterna med samtal och stiftelsesärenden men därutöver har Annika Hansson ett spann av uppgifter i musikens tecken.

– Jag arbetar med sång och musik för alla åldrar, allt från minsta bebisar i Hedvigs Stallet till personer på äldreboende. Sedan har jag en kör som heter S:t Olai Joy där alla får plats. Det som förenar alla våra olikheter är vår sångglädje. Vi repeterar en gång i veckan och har offentliga uppdrag emellanåt. Vi är också måna om att vårda och utveckla vår sång. Jag brinner för det mesta men ett område som ligger mig varmt om hjärtat är arbete med personer med missbruk.

Musikcirklar

Efter ett lyckat projekt inom universitetskursen Musik och hälsa vid Musikhögskolan i Stockholm fortsatte Annika Hansson under hösten att ha musikcirkel på Norrköpings kommuns öppenvård för missbrukare, Gränden.

– Det var intressant för det har inte gjorts så mycket i ämnet inom det här området. På Gränden har jag musikcirkel en gång i veckan, det är värdefullt för mig i mitt arbete och jag kommer förhoppningsvis fortsätta med det framöver också. I musikcirkeln sjunger vi önskesånger tillsammans och lyssnar på musik som deltagarna väljer. Jag valde att kalla projektet ”Starkare än ord” från en sång av Peter LeMarc. Många människor har en rik skatt av musik som man har lyssnat till och minnen och upplevelser som man bär med sig i glädje, sorg och vardag. Gemenskapen är också viktig.

Förutom på Gränden befinner hon sig också regelbundet på kommunens verksamhet för personer med psykisk ohälsa, Asken på Tunnbindaregatan. De har hållit på länge med sång och musik och dit kommer hon varannan vecka. Upplägget är ungefär detsamma som på Gränden.

– Jag har också ett musikaliskt samarbete med Sensus barn- och föräldraverkstad vars verksamhet framför allt vänder sig till föräldrar med neuropsykiatriska diagnoser, alla har inte det. Den gemensamma nämnaren är att behovet av en lugn och trygg miljö. Så tar jag mig en kopp kaffe på RIA ibland, det är också värdefulla möten.

– Jag finner ett starkt och varmt engagemang för medmänniskor i utsatta livssituationer. Detta finns också på flera håll i vår stad och i vårt samhälle. Det görs så mycket gott och min önskan är att vi alla utifrån våra olika sammanhang, förutsättningar och kompetens kan samverka för upprättande av människovärde, livskvalitet, gemenskap och samhörighet. Här tror jag att musiken kan berika och bygga broar.

Medvandrare en period

Annika Hansson tycker att det är värdefullt att få dela stunder av glädje och sorg och förklarar kärnan i sin yrkesroll.

– Diakoni handlar egentligen om kärlek, omsorg och omtanke om medmänniskor och det är ett uppdrag som alla människor har. Som diakoner har vi ett speciellt uppdrag att utifrån Guds kärlek möta människor i utsatthet. Det är en förmån att få de mötena och att få vara medvandrare under en period. När man har träffats en period för samtal och allt har kommit till rätta igen kan vägarna skiljas åt. I utsatta situationer kan vi alla hamna och man kan behöva någon som ett extra stöd.

Diakonitjänsten är på 90 procent och dessutom läser Annika Hansson magisterprogrammet i musikterapi på Musikhögskolan i Stockholm. Framöver hoppas hon kunna använda sina nyförvärvade kunskaper i arbetet i Norrköping.

– Jag har längtat efter att få fördjupa mina kunskaper om vad musiken kan betyda. Under det här året och nästa år läser jag på musikhögskolan och passar på att själv ta sånglektioner när jag är uppe i Stockholm. Att sjunga och ta sånglektioner är min friskvård. I februari kommer min otroligt duktiga sångpedagog och coach Mattias Danielsson till S:t Olai Joy, det är stort.

Närmast på agendan väntar fyra dagar på Kurön i december, Frälsningsarméns behandlingshem i Stockholm. Där kommer Annika Hansson medverka med sin kunskap om musik och hälsa.

FAKTA Annika Hansson

Ålder: 52 år.

Bor: Lägenhet i Norrköping, sommarstuga i Strömsfors.

Familj: Maken Kalle och sönerna Simon och Erik. Mamman Gunvor Andersson och bröderna Örjan och Christer Sundstrand. Christer är organist.

Gör: Diakon och musiker, läser magisterprogrammet i musikterapi på Musikhögskolan i Stockholm. Utbildad sångpedagog och är sångerska.

Sjunger: Allt från Ellington till Bach.

Favoritmusik: Vad svårt, det finns så mycket fin musik. Men ska jag välja ut någonting så blir det orgelmusik. Jag tycker om S. Karg-Elerts Koralfantasi över Nu tackar Gud allt folk och J.S: Bachs Piéce d´Orgue BWV 572.