• Från Tekniska museet kommer Sofia Seifarth som nu tillträder posten som vd på Norrköpings Visualiseringscenter C. Foto: Kajsa Nilsson
  • 2007 disputerade hon med avhandlingen ”Råd i radio” om frågeprogram under 1930-1960-talen. Foto: Kajsa Nilsson
  • På 3D-bordet kan man se en mumie i genomskärning. Intressant, tycker historikern Sofia Seifarth som fascineras av vad visualiseringstekniken möjliggör. Foto: Kajsa Nilsson

Historiker i teknikens framkant

Sofia Seifarth är sedan den 1 oktober ny vd på Visualiseringscenter C. Hon har efter att ha disputerat vid Linköpings universitet arbetat inom museivärlden. Först på Arbetets museum, sedan Tekniska museet för att nu landa i den innovativa och tekniskt avancerade miljön på Visualiseringscentret.
Någon teknikfantast är hon inte – det är vad tekniken möjliggör som fascinerar henne. Som historiker är 3D-bordet en stor favorit, även om domteatern förstås slår högst.
– Jag är nyfiken och min fascination handlar om hur tekniken påverkar vårt liv på gott och ont. Det handlar om hur vi använder tekniken och att vi gör det på ett klokt sätt. Jag är intresserad av tekniken i ett sammanhang och av vad vi med teknikens hjälp kan upptäcka och utforska, säger hon.
Hon menar att visualiseringstekniken låter oss se saker som annars aldrig hade blivit visade. På centret finns 3D-bordet med en skiktröntgad mumie. Med hjälp av   vad som finns inuti mumien utan att förstöra den fysiskt.
– Alla är kanske inte från början är intresserade av visualiseringsteknik men fascineras nog av det som den kan visa, som till exempel mönster i stora datamängder eller hjälpa oss se in i kroppen. Detta kan i nästa steg väcka intresset för teknik och naturvetenskap. Vad är nästa steg i utvecklingen? frågar hon sig.

Brett nätverk


Sofia Seifarth är sedan universitetstiden styrelseledamot i Filosofiska fakulteten och sedan tjänsten som forskningschef och biträdande museichef på Arbetets museum fortfarande medlem i museets forskningsråd.
– Nu får vi väl se om jag sitter i Tekniska museets forskningsråd snart också, säger hon och skrattar hjärtligt.
Hon har nära till skratt och engageras starkt i det som intresserar henne. När hennes avhandling ”Råd i radio” kommer på tal berättar hon inlevelsefullt om radion i folkhemmet från slutet av 1930-talet till slutet av 1960-talet.
– Jag har undersökt berättelserna som skickades in till radion från det svenska folkhemmet och berättelserna ut till det svenska folkhemmet. Första programmet hette ”Vart ska jag vända mig?” med Anna-Lisa Söderblom, Per Albin Hanssons egen dotter. När man började sända radioprogrammet 1937 var det för att upplysa om de nya sociala reformerna som man antagit i Sveriges riksdag. Vid mitten av 1950-talet hade de flesta förstått vart man skulle vända sig och då bytte programmet namn till ”Människor emellan” med en mycket känd kurator, Lis Asklund, som med programmet blev hela Sveriges kurator. Då handlade programmet mer om samlevnad. Radion var progressiv, det var fortfarande tabu att prata om samlevnad, förklarar hon innan hon skrattande konstaterar att man aldrig ska fråga henne om avhandlingen.
– Jag slutar aldrig prata om den, utbrister hon.

Femårsjubileum


Sofia Seifarth kliver in i Visualiseringscenter C mitt under pågående femårsjubileum. Centret är ungt och har fortfarande goda möjlighet att formas. Hennes stora förhoppning är att ännu fler ska hitta dit och förstå vad som egentligen finns innanför väggarna. På Tekniska museet var samarbeten med lärosäten en förutsättning för att få in ny forskning, på Visualiseringscentret bedrivs forskningen i samma hus.
– Det borgar för att det är spetsforskning i det man visar upp. Att bjuda in publiken att testa och interagera är unikt, att forskningen finns så nära. Det vill jag att alla ska förstå och att det ska märkas. Man behöver komma hit och uppleva domen och få berättat för sig för att verkligen förstå, säger hon.