• Undersköterskan Gunilla Svensson avlöser anhöriga i Söderköping som sköter sin sjuka make eller maka i hemmet. De par som söker och får hjälp har tio timmar i månaden att tillgå. Foto: Leif Larsson

Gunilla underlättar mångas liv

I drygt ett år har Gunilla Svensson avlöst personer som har sjuka anhöriga hemma. – Behovet var större än väntat, konstaterar hon.

Gunilla Svensson arbetar som undersköterska i Söderköpings kommun. I flera år har hon försökt få kommunen att starta en verksamhet med så kallad anhörigavlösning. I februari 2013 blev det verklighet. Gunilla arbetar nu på halvtid med att avlösa personer som tar hand om en anhörig i hemmet. Det handlar om äldre personer som är sjuka, demenssjukdomar är vanliga, eller som av någon anledning alltid måste ha någon hos sig. Makan eller maken har då en tung uppgift och kan behöva avlösning och få lite egentid.

– Jag brinner för det här. Min mamma var sjuk i 20 år och jag vet hur svårt min pappa hade det med egentid, omvittnar Gunilla.

24 par blir fler

I dag har hon 24 par sin lista över par som sökt hjälp. Listan utökas kontinuerligt.

– Jag har pratat med kommunen om att få heltid. Det verkar positivt. Det finns ett stort behov och jag vill hinna med mer. Det kan till och med behövas ytterligare en person som jobbar med det här. Om den sjuke kan vara kvar hemma så sparar ju kommunen faktiskt pengar, påpekar Gunilla.

Proceduren med anhörigavlösning börjar med att man tar kontakt med Gunilla Svensson som besöker paret som vill ha stöd. Hon bedömer då om det finns fog för att de ska få detta anhörigstöd som betalas av kommunen och som uppgår till tio timmar i månaden.

– Oftast blir det ja eftersom de flesta väntar i det längsta med att söka hjälp, upplyser undersköterskan.

Nyttjar olika

Vid besöket undersöker också Gunilla vad den sjuke eller rörelsehindrade har för intressen så att hon kan göra timmarna hon är där så innehållsrika som möjligt. Och när Gunilla avlöser så får den skötande anhörige tid att göra annat.

– En del av dem vill ibland ha en hel dag för sig själva och kanske göra en bussresa till Stockholm. Då bränner man ju det mesta av de tio timmarna man har på en månad. Andra väljer att vara borta i ett par timmar åt gången, gå till frissan, sjunga i kör eller bara vara för sig själva. De här lediga timmarna gör att den anhörige bättre orkar ta hand om sin maka eller make. Inte minst de som lever med en demenssjuk. I de fallen är det ofta den anhörige som lider mest.

Verksamheten är permanent och Gunilla hoppas såldes på en utökning. Hon gillar jobbet och får ut mycket av att hjälpa. Att träffa nya människor är också både roligt och intressant. Och ibland en aning knepigt.

– Att träffa nya par, speciellt om den ene är demenssjuk, kan vara en utmaning. Man vet inte vad som väntar. En gång blev jag i stort sett utkastad vid första besöket. Men när jag kom tillbaka nästa dag så hade det vänt, då var jag välkommen, berättar Gunilla Svensson, undersköterskan som underlättar livet för dem som väljer att själva sköta sin nära och kära.