• Annelie Egelin Tärning har tillsammans med unga intagna producerat en gripande gestaltning om att vara frihetsberövad men också om drömmar. Foto: Fanny Miles
  • Eva Difva Hansi arbetar som kriminalvårdsinspektör på Luleåanstalten där man lägger stor vikt vid att arbeta nära de intagna. Foto: Fanny Miles
  • Utställningen Face the facts presenterar unga intagnas berättelser inifrån murarna. Foto: Fanny Miles

Gripande om unga intagna

I lördags öppnade den gripande utställningen ”Face the facts” på Arbetets museum. Här möter betraktaren unga intagna från anstalten i Luleå samt Riksförbundet – Norrbotten, Luleå. Formen är talande. En levande och i viss mån interaktiv gestaltning med berättelser från de intagnas värld, kläder, ägodelar och en verklighetstrogen modell av en cell.

Utställningen är en del av projektet ”Unga i fängelse” och bakom initiativet till ”Face the facts” står bland andra Annelie Egelin Tärning, intendent på Arbetets museum och Eva Dufva Hansi, kriminalvårdsinspektör.

– Jag har länge haft en idé om att jobba med ungdomar i utanförskap. Jag och Eva träffades i ett helt annat syfte i ett helt annat projekt. Vi började prata om våra verksamheter och hittade väl en gemensam tanke som vi spånade vidare på. Jag vill verkligen understryka, att utan den personal som jag har samarbetat med inom kriminalvården, hade det här projektet aldrig gått att genomföra, säger Annelie Egelin Tärning.

200 unga

På anstalten i Luleå sitter nio intagna. Några avtjänar kortare straff på dryga veckan medan andra avtjänar längre under några år. Enligt statistik från 2013 satt 200 unga personer i åldrarna 18 till 21 år på Sveriges anstalter. Annelie Egelin Tärning beskriver att ungdomarna var pratsamma ända till de skulle prata om sin egen historia. Därför blev samtalen enskilda, ofta i den privata cellen. Berättelser om tiden som frihetsberövad men också om drömmar.

Förmånssystem och nya samtal

Eva Dufva Hansi har arbetat på Luleåanstalten i fem år och det är en stolt kriminalvårdsinspektör som rest till Norrköping från Luleå.

– Det är så kul att det blev av och att vi fick med oss några av killarna, säger hon. Det som skiljer Luleåanstalten mot många andra är deras förmånssystem. Cellen, som visas under utställningen, är ett exempel på vad förmånssystemet kan innebära.

– Det handlar om att förmåner som man får om man sköter sig under ett antal veckor. Hålla ordning, vara trevlig, ha ett bra bemötande till exempel, förklarar Annelie Egelin Tärning. Förmånerna kan handla om böcker, en plastblomma, en matta eller ett X-box till exempel.

– Det fanns oro över att ta upp det där med tv-spelet i utställningen då man var rädd att andra ungdomar skulle tänka att det var lyxigt. Men allt handlar om perspektiv, säger Annelie Egelin Tärning och visar en berättelse av en intagen som snarare såg en penna och ett papper som lyx efter flera veckor utan.

– Det intressanta är de samtalsämnen som uppstått genom dessa förmåner. En kille, som aldrig bott själv tidigare, använde en bordslöpare som matta. En annan intagen förklarade för honom att det var en duk och så började de prata om det i stället. Andra samtal uppstår och det är inbyggt i systemet, fortsätter hon.

Att så ett frö

Eva Dufva Hansi ser förmånssystemet som ett sätt att komma nära killarna.

– Vi har förmånssamtal en gång i veckan och det är den bästa dagen för mig. Majoriteten av de intagna vill något med sitt liv. De har ambitioner och drömmar. Jag tror inte att någon vill vara kriminell. Mitt mål i mitt arbete är att suga tag i ett frö. Då gör jag allt jag kan. Det är också vår framgångsfaktor, att vi arbetar nära de intagna, säger hon. Under ett år har arbetet pågått och några av de medverkande har avtjänat sitt straff medan andra sitter kvar. Utställningen gav dem ett intyg till meritlistan och tvivelsutan nya perspektiv.

Fanny Miles

fanny.miles@norrkopingsmagazinet.se