• Ett gäng från Norrköpings veteranbilklubb. Från vänster: Mikael Jonsson, Lillvi Östergård, Ingela Gewerths Jonsson, Leif Jonsson, Lennart Löfstedt, Marie Karlsson, Stephan Thållén, Georg Ringqvist. Bakom syns deras bilar, från vänster: Volvo PV 1961, Oldsmobile Vista Cruiser 1965, Chevrolet Pickup 1947, Mercury 1965, Ford Galaxy 1964, Chevrolet Sportcoupé 1937. Foto: Leif Larsson
  • Två häftiga bilfronter, Mercury och Ford Galaxy. Mercuryn från 1965 har fönsterhissar, AC och allt annat som moderna bilar har. Foto: Leif Larsson
  • Annorlunda tak med fönster hos denna Oldsmobile Vista Cruiser från 1965. Foto: Leif Larsson
  • Så här ser förarmiljön ut i en Chevrolet Sportcoupé från 1937. Foto: Leif Larsson
  • Klubblokalen har denna snygga målning på ena väggen gjord av Målarskolan i Norrköping. Foto: Leif Larsson
  • Förra året fick klubben utmärkelsen Kultur på väg av Motorhistoriska Riksförbundet. Bland annat var det fina arrangemanget på nationaldagen i Olaiparken avgörande. Foto: Leif Larsson

Ett rullande fordonsmuseum

En Chevrolet Sportcoupé från 1937 rullar in. Den följs av en Oldsmobile Vista Cruiser från 1965. Och en Volvo PV från 1961. Det är träff hos Norrköpings veteranbilklubb, NVBK.

Klubben har funnits i 45 år och i dag har man omkring 250 medlemmar. Klubblokal införskaffades för omkring fem år sedan och den har man själva rustat upp till en mysig träffpunkt.

– Det är skönt att ha ett eget ställe. Vi träffas här varje torsdag och det brukar komma minst 30-40 personer varje gång. Vi grillar på sommaren och fikar på vintern, berättar Georg Ringqvist, vice ordförande i klubben.

Vem som helst får vara med i klubben och båda könen är med och alla möjliga åldrar. Det snackas inte bara motorer, lack och meka. På torsdagar bjuds emellanåt föreläsare med olika teman in.

– En läkare pratade om hjärtan och andra har berättat om fyrar, tornur och bonader, berättar Ingela Gewerths Jonsson, sekreterare i NVBK.

Körningen viktig

Grunden är ändå bilar. Det kan vara veteraner med 100 år på nacken till kärror av nyare årgångar. Bredden är stor i vad medlemmarna rattar.

Mikael Jonsson kör en Volvo PV som både hans pappa Leif, ordförande i klubben, haft och Leifs pappa.

– Bilen har aldrig lämnat hemmet, säger Leif med ett litet skratt.

Georg kör en 77-årig Chevrolet Sportcoupé, treväxlad, tvåsitsig med bulliga former.

– Jag har bytt golv och sytt ny klädsel. Bilen har en svärmorslucka, inte många av den modellen har det. Jag kör mycket med bilen, den ska användas och inte stå still, tycker han.

Charmig körning och läckert utseende är en viktig del i att åka veteranbil. Mikael förklarar:

– I dag liknar alla bilar liknar varandra. Förr var de mer personliga, det var kultur. I veteranbilar har man mer kontakt med körningen och vägen, det är en upplevelse att köra. I dagens moderna behöver man knappt röra pedalerna.

Lukt och ljud

Klubben är förstås ute och cruisar med sina bilar. En gång i månaden i Norrköping och dessutom en lite längre sommarutflykt, i fjol besöktes Västervik. På nationaldagen har man i ett par år gjort succé i Olaiparken med massor av bilar och intresserade besökare.

Vad är då så speciellt med veteranbilar? Svaren kommer snabbt och entusiastiskt.

– Man får ett glatt bemötande från alla man möter, säger Georg.

– Ljudet är häftigt, säger Leif.

– Lukten, både inne i bilen och av den, inskjuter Ingela och får medhåll av Lillvi Östergård och Lennart Löfstedt.

– Vi gör en kulturgärning, påpekar Georg.

– Det är ett rullande fordonsmuseum och väcker minnen hos folk som ser bilarna, avrundar Ingela Gewerths Jonsson.