• Eva Sjövall arbetar som pedagog inom Svenska kyrkan och träffar många flyktingbarn inom projektet Barn i väntan och Barn i start. Foto: Kajsa Nilsson

En trygg plats för barn i väntan

I S:t Johannes församling är engagemanget stort för de flyktingar som tagit sig till Sverige. Förutom språkcafé och språkundervisning har man särskilda grupper anpassade för barn. Grupperna går under namnen Barn i väntan (BIV) och Barn i start (BIS).

Eva Sjövall är pedagog i grupperna som riktar sig till barn i åldrarna 7 till 20 år. BIV är för de som väntar på besked om uppehållstillstånd och BIS för de som fått sitt tillstånd. Svenska kyrkan i Norrköping genomför gruppverksamheten för tredje året.

– Gemensamt för barnen är att de alla har varit på flykt och bär på stort trauma. Vi ger dem trygghet i gruppen och låter dem förstå att de inte är ensamma. En del barn kan ha ångest. De förstår inte varför föräldrarna mår dåligt eftersom vuxna inte vill berätta allt för sina barn. Vi pratar om upplevelser men allt är inte bara nattsvart och tråkigt. Vi skrattar mycket också. Barns sorg är randig. Den ena dagen är sorgen djup och andra dagen är de som vilka barn som helst, berättar Eva Sjövall.

Åkt gummibåt

Ibland är det lättare att prata och uttrycka sina känslor om man gör något med händerna. På programmet finns därför flera olika sorts aktiviteter, bland annat färg och form. Nästan alla barn berättar om att de åkt gummibåt över havet och att de blivit uppryckta mitt i natten utan att veta vad som ska hända. Eva Sjövall förklarar att de kommer ha lättare i livet om man lyssnar på dem och pratar om upplevelserna, och då via tolk så man kan använda sitt eget språk.

– Vårt uppdrag är att möta barnen och ge dem nycklar. Vi delar upp barnen efter vilket språk de pratar - arabiska, somaliska eller farsi, och vi har en tolk som hjälper oss. Vi träffar barnen en gång i veckan under 14 veckor. Alla tillfällen har ett tema, det kan bland annat vara före flykten när det var bra, under flykten och framtiden. Vi pratar om asylprocessen på ett sätt som barnen förstår. Vid två tillfällen gör vi utflykt, exempelvis minigolf, bowling eller bio, säger Eva Sjövall.

Berättarsten

För att få vara ledare i BIV och BIS ska man ha gått en interaktiv utbildning där varje deltagare får göra allt det barnen senare ska göra i gruppen. Att vara ledare innebär inte bara att lyssna till barnens berättelser. De får själva dela med sig av sitt eget liv.

– Vi har en berättarsten under våra träffar. Den som håller i stenen får prata och allt som sägs i gruppen stannar där. Det är en trygg plats för barnen, säger Eva Sjövall.

För vuxna?

Grupperna har visat sig mycket omtyckta och nu vill även föräldrarna ta del av programmet.

– Det har kommit önskemål från kvinnor som skulle vilja ha en separat föräldragrupp. Vi funderar på att starta igång det, kanske något kortare med fyra till sex tillfällen, säger Eva Sjövall.