• Viktor Ideskog, Maria Brändström, Jessika Ringdahl, Jonas Gründer och sittandes i spagat Diza Andréasson. Foto: Max Elofsson
  • Diza Andréasson är en av de i föreningen som tränar allra mest. Här står hon på händer på bommen. Foto: Max Elofsson
  • Tävlingsgymnaster. Foto: My Isoniemi
  • Inför tävlingar samlas allihop inom AG för att peppa varandra. Foto: My Isoniemi
  • Lokalerna på Nygatan 38 i Norrköping räcker i dagsläget inte till för alla som vill vara med i NGF. Foto: My Isoniemi
  • Träningshopp. Foto: My Isoniemi

En gång gymnast, alltid gymnast

Norrköpings Gymnastikförening (NGF) är en av Sveriges äldsta gymnastikföreningar. Den startades 1878 och är nu större än någonsin. På tre terminer har de dubblerat medlemsantalet. Just nu står de inför utmaningar att hitta större lokaler, erbjuda fler tävlings- och breddgrupper och fortsätta med att sprida rörelseglädje livet ut.

I dagsläget så erbjuder Norrköpings Gymnastikförening flera olika typer av gymnastik, såsom trupp, AG (artistsk gymnastik), parkour, tricking, motions-, barn- och bamsegymnastik. Tävlingsverksamhet finns inom trupp och AG. Särskilda grupper för studenter och även för de riktigt små finns möjlighet att utöva gymnastik och att prova på.

NGF står för rörelseglädje och möjligheten att kunna röra på sig hela livet. De vill gärna gå ifrån den historiska synen på elitidrott. Alltså att hitta alternativ för att utvecklas på individuellt basis och se vilka träningsmetoder som passar bäst för var och en oavsett ålder.

Många vill vara med

Men NGF står också inför ett problem som kan anses som ett ovanligt positivt. Nämligen att det är alldeles för många som vill vara med i gymnastikklubben. Kön för att få vara med i NGF är just nu på omkring 500 personer även fast medlemsantalet har växt under tre terminer ifrån 600 till 1 200 medlemmar.

– Vi har jättelång kö och det gör ont i föreningen att vi inte har plats för fler hos oss, säger Ulrik Thelin.

I tävlingshallen som de har på Nygatan i Norrköping finns det inte plats för så många fler än cirka 60 aktiva utövare samtidigt. Ulrik Thelin säger också att även om endast tio procent av föreningens medlemmar skulle vilja ta steget och bli tävlingsgymnaster så skulle hälften av de lokalytor som de behöver saknas. Dessutom är den nuvarande lokalen inte helt ändamålsändlig för den nivån som gymnasterna tävlar på, i och med låg takhöjd och för korta längder så ökar riskerna för skador mycket.

Barngrupper

Problemet med att inte kunna erbjuda alla en plats inom föreningen tror de inte är specifikt för NGF, utan att det gäller de flesta gymnastikföreningar i Sverige. De ser problemet med dubbla ögon. Tråkigt eftersom alla som vill inte kan vara med, men positivt eftersom föreningen växer.

– Egentligen är det inte synd om oss för vi är en fantastisk förening och har bra relationer med kommunen, men vi är en förening som växer och om vi ska kunna bemöta de förfrågningar som vi står inför så måste vi få tillgång till större lokalytor, säger Ulrik Thelin.

– Vi har jättemånga barngrupper och många av dem vill såklart gå vidare till att börja tävla. Det är så tråkigt att vi tvingas säga nej till dem, säger Maria Brändström, tränare på NGF.

Härlig gemenskap

Vissa av de tävlingsaktiva har ambitioner att kunna slå sig in och tävla på riksnivå och några av dem tävlar och gör goda resultat.

Viktor Ideskog har varit aktiv inom föreningen sedan han var nio år och är i dag både gymnast och tränare. Diza Andréasson är 14 år och har varit med i NGF sedan hon var sex år. Hon älskar att träna och tycker att det är bland det bästa hon vet.

– Man kan utvecklas på så många olika sätt och det är så härlig gemenskap här. Det har lett till att jag har träffat nya kompisar, säger hon och Viktor känner detsamma.

– Det har aldrig gått några längre perioder där jag inte har utvecklats som gymnast. Och nu när jag även är tränare så har jag börjat se allting på ett annat sett och det är lika roligt att se att de man lär utvecklas, säger han.

Skillnaden mellan Viktor och Diza är att Diza tävlar inom AG och Viktor inom trupp. Viktor vill så småningom flytta till Stockholm för att kunna ta nästa kliv och bli ännu bättre. Tyvärr sätter nuvarande lokaler stopp för att föreningen ska kunna erbjuda detta i dagens läge. Diza ska snart gå en endagskurs för att bli domare på tävlingar.

Parkour

Jessika Ringdahl började som gymnast när hon var åtta år och fortsatte tills hon var 20. Idag är hon tränare och det har hon varit i dryga sex år. Mest har hon tränat yngre killar inom trupp och hon tycker det är roligt att vara ledare inom NGF.

– Det är kul att se när föreningen växer. Det har hänt mycket sedan jag började, bland annat att det är många fler grupper och gymnaster nu, säger hon.

Från nio års ålder släpper de även in barn att utöva parkour som går ut på att på ett så smidigt och graciöst sätt ta sig fram och förbi hinder. Dock så är även de grupperna fyllda trots att de fyrdubblat antalet grupper inför höstterminen 2016. En annan disciplin som finns inom föreningen är tricking, i somras anordnade NGF tricking-SM i Norrköping under SM-veckan.

Jonas Gründer började 2012 som gymnast/trickare och tränade själv i tre år innan han 2015 blev ledare. I dag ansvarar han för träningen av parkour och tricking och när den kommande cheerleading-gruppen har dragit igång ska han även assistera där. Han tycker det är roligt att se utvecklingen inom disciplinen på så kort tid och ser fram emot en fortsatt ljus framtid.

– Våra grupper har mycket fri träning, vilket innebär att vi är i stort behov av större ytor. Att vara tränare är verkligen en helt annan roll mot att vara aktiv själv och det är roligt att se att min erfarenhet kan hjälpa andra i deras utveckling, säger Jonas Gründer.

Glädje

NGF säger sig vilja kunna erbjuda ständig utveckling, bra bredd och om nya förutsättningar för lokalytor skulle dyka upp så kan fler ta steget till tävlingsgymnastiken. Däremot är ordförande Ulrik Thelin tydlig med att de inte kommer att bli en hårt elitsatsande och selektiv förening, utan glädjen och möjligheten för att bara ha kul ska också finnas.

Det som de har märkt är att människorna som kommer till NGF trivs och utstrålar en glädje. Maria som är tränare för AG tycker att man skapar ett starkt band mellan sig och de hon tränar. Hon ser en stor vikt i att alla trivs och känner sig trygga och självsäkra, vilket är något de får jobba med ibland.

– Jag tycker att man märker en identitet bland våra utövare, att de identifierar sig som gymnaster. En gång gymnast, alltid gymnast, säger hon.