Det andra könet

Jämlikhet och jämställdhet har tagit stora kliv i Sverige under efterkrigstiden. Vi har allmän och lika rösträtt och en del annat som gör livet värt att leva. Den utvecklade jämlikheten saknas i dag kanske mest på det ekonomiska området och till viss del på arbetsplatser. Men hur står det egentligen till med jämställdheten?

Det stora genombrottet för kvinnorna var när de behövdes för att klara av det stora produktionssprånget som Sverige tog under framför allt 50- och 60-talet. Det blev också startpunkten för kvinnornas dubbelarbete och ett svar på samhällets behov av kompetens på arbetsmarknaden. Det var inte enbart i de vårdande sektorerna av lönearbetet som kvinnorna berikade Sverige utan även inom industrin. Det vi i dag kallar för mångfald i arbetslivet fick sig en första och ordentlig skjuts in i framtiden då på 1960-talet.

Sedan dess har jämställdheten tagit små, små steg framåt ur ett samhälleligt perspektiv. Vi har haft flera bra jämställdhetsreformer och en progressiv lagstiftning som är på gränsen till det eftertraktade könsneutrala jämlikhetsidealet.

Men det är lång väg kvar för mänskligheten att vandra för att uppnå män och kvinnors lika värde. Jämställdhetspionjärerna i förra seklets början Aleksandra Kollontaj, Clara Zetkin och den tidens stridbara kvinnor har en hel del att lära ut till dagens tyckare som uppträder på den förvirrade debattarenan, läs sociala medier.

Det som gör mig mest beklämd är begreppsförvirringen som råder så fort man för jämställdheten på tal. Oförmågan att skilja på sin egen vardagsverklighet, sin egen förträfflighet och den samtida samhällsstruktur alla faktiskt lever i gör att man kan kasta ur sig en del tokigheter ibland. Varje ny generation måste inte bara genomleva och lära av sina egna erfarenheter utan också av andras.