• Blodbussen ger mer känslan av en husbil och har tre brittsar. Foto: Mattias Sävenstrand

Blodminibussen når nya givare

Blodminibussen i Norrköping har lyckats locka till sig nya blodgivare. – Men barnsjukdomarna som bussen dragits med har varit förödande, säger Birgitta Clinchy, verksamhetschef på landstinget.

För drygt ett år sedan avvecklades Blodtappen på Vrinnevisjukhuset och Blodminibussen började rulla ut i Norrköpings kommun.

– Vi testar ett annat grepp än vi haft förut för att nå nya givare, säger Birgitta Clinchy, verksamhetchef för immunologi och trafusionsmedicin.

Alla följde inte med

Av blodgivarna som gick till Vrinnevisjukhuset har inte alla följt med.

– Några har sagt att minibussen inte passar dem, och tackat för sig. I dag tappar vi mindre blod i Norrköping än vad vi gjorde när vi hade Blodtappen på Vrinnevisjukhuset.

Även om man idag tappar mindre blod än tidigare i Norrköping så har det inte inneburit några problem för länet som helhet.

– Användandet av blod i Östergötland har faktiskt gått ner något, och vi ska inte tappa mer blod än vad vi behöver.

På landstingsnivå har förslag diskuterats om att inrätta en permanent blodtapp i centrala Norrköping. För det skulle dock underlaget behöva öka med ungefär 1000 givare från dagens nivå och förslaget är skjutet på obestämd framtid.

Svårt att rekrytera

Blodminibussen har fört det positiva med sig att den nått nya blodgivare. Ökningen av nya blodgivare är mer än dubbelt så hög än tidigare år.

– När vi låg på Vrinnevisjukhuset har vi genom årens lopp upplevt att det varit svårt att rekrytera nya givare. Sedan vi startade Blodminibussen är det lugnt en fördubbling av nya givare och många är unga också, vilket är positivt, säger Birgitta Clinchy.

Bussen läckte

Utan barnsjukdomarna som Miniblodbussen dragits med kanske rekryteringen gått ännu bättre.

– Det har varit allt från sprickor i lacken till att det läckte in. Då har vi tvingats ställa in turer, och då tappar givarna till slut intresset om det händer för ofta. Men peppar peppar, nu rullar bussen igen, säger Birgitta Clinchy.

Att vissa upplevt minibussen som obekväm jämfört med den tidigare blodtappen på sjukhuset är något som Birgitta Clinchy tar med ro.

– När givare säger att det är trångt på minibussen så brukar jag säga att det är ännu mer trångt i ambulansen. Man ger ju inte blod för att ha det bekvämt utan för att man vill rädda liv, säger Birgitta Clinchy.

Mattias Sävenstrand