• Kameran har följt med Hans Johansson genom livet. Pärmarna är fulla med urklipp från tidningar och egna fotografier från tiden. Foto: Tina Andersson
  • Kameran har följt med Hans Johansson genom livet. Pärmarna är fulla med urklipp från tidningar och egna fotografier från tiden. Foto: Tina Andersson
  • Hans Johansson vid Kråkvilan, intill Lindövägen, där Motorgården en gång höll till. Idag finns bara garaget kvar från den tiden. Foto: Tina Andersson
  • Hans Johansson vid Kråkvilan, intill Lindövägen, där Motorgården en gång höll till. Foto: Tina Andersson

Bland skinnknuttar och spättor

Mek, puts och inte minst gemenskap. 1958 öppnade Motorgården upp som ett tillhåll för stadens skinnknuttar att ägna sig åt sina motorcyklar, utan att störa resten av stadens invånare. Hans Johansson var med när det begav sig.

– Det blev som ett andra hem för oss, säger han och beskriver sin första motorcykel som var en DKV 200 cc.

Det hade länge klagats på knuttarnas högljudda okynnesåkande i centrum. BP-karusellen på Stockholmsvägen, backen där Filmstaden ligger idag och Café Rio på Stortorget, som blev Norrköpings första knutte-fik, var populära tillhåll.

Inga vandaler

– Vi tog bort ljuddämparna på motorcyklarna och åkte kors och tvärs över Drottninggatan, men vi var inga ligister. 

Tiden då det begav sig är noggrant dokumenterad med egna bilder, genom ett livslångt fotograferande, och tidningsurklipp. I en sparad insändare står det: "Ge skinnknuttarna ett tillhåll".

– Det tog inte så lång tid innan fritidsnämnden hittade ett hus åt oss.

Stor uppmärksamhet

Ett hus vid Kråkvilan, intill Lindövägen fick namnet Motorgården, där de motorcykelåkande ungdomarna samlades för att hålla på med sina hojar. Satsningen blev unik som kategorigård och uppmärksammades över hela landet.

– Motorgården fick mycket uppmärksamhet i media. Vi var till exempel med i direktsänd tv med Arne Weise, minns Hans och bläddrar fram ett urklipp från Norrköpings Tidningar, som dokumenterade händelsen.

Organiserades

Gården organiserades med medlemskort för deltagarna och olika aktiviteter anordnades i nykterhetens tecken. Den som inte skötte sig åkte ut. Så småningom lockades även tjejerna, eller spättorna som de kallas, till platsen.

– Vi grabbar höll till på bottenvåningen med våra motorcyklar och på övervåningen kunde tjejerna gå kurser och lära sig ta hand om bebisar. Det hände ju att en del blev på smällen och så. 

Behövs än idag

Han kan inte nog understryka Motorgårdens betydelse.

– Det var en fin gemenskap bland oss kamrater. För flera ledde Motorgården lärlingsplatser och kontakt med arbetslivet. Det behövs fler fritidsgårdar idag, som kan fånga upp ungdomars intressen.

I förlängningen, av vad Hans kallar för "skinnknutteriet", startades också motorklubben MCHK Östgyllen för gamla motorcyklar, som idag är en del av den nationella Veteranmotorcykelklubben MHRF, Motorhistoriska Riksförbundet.

Än idag träffar han kamrater från den tiden.

– Vi har en årlig träff, varje september och vi är fyra gubbar, som träffas varje vecka och putsar på våra hojar i ett garage här i stan.