Att undvika värmedöden

Krönika

Under två veckor i december pågår Förenta nationernas klimatkonferens i Paris 2015.

Målet med konferensen är att länderna ska förbinda sig att bidra till en minskning av utsläppta växthusgaser.

Folk befinner sig på flykt i stora delar av världen. På flykt undan, i första hand på grund av krig och andra mänskliga elakheter men också på grund av svält och naturkatastrofer som orsakats av den så kallade värmedödens konsekvenser.

Visselblåsare på sextiotalet

Rachel Carson, med ”Tyst Vår”, Hans Palmstierna med ”Plundring svält o förgiftning” och George Borgström, om befolkningsexplosionen, var tidigt ute och varnade för människans påverkan på jordens klimat och miljö. Dessa förutseende och sansade debattörerna blev utskällda för att vara domedagsprofeter och för att tala mot etablerade vetenskapliga grundvalar.

Ungdomars engagemang

I Paris står både krig mot terrorism och kamp för ett klimatsmart samhälle i fokus. Ett önskat resultat i Parisförhandlingarna är att begränsa den globala uppvärmningen till under två grader celsius till år 2100 vilket omräknat betyder att att utsläppen av växthusgaser minskas drastiskt och nå en nollnivå år 2100 allt enligt FN:s klimatpanel.

Det var visserligen ”vuxna” forskare och debattörer som varnade först men det är mest ungdomar som engagerat sig med hjärta och hjärna i klimat- och miljöfrågorna. De första larmrapporterna som nådde en svensk allmänhet kom redan på 1960-talet och miljöaktivismen sköt sedan fart på 1970-talet långt före ”säldöden” och Miljöpartiets födelse. Nu är det betydligt äldre makthavare som bänkar sig i Paris. Men att man i dag tar klimatfrågorna på allvar beror på de som gick före.