• Oskar Lindvall skapar humoristisk och politisk kollagekonst och fick nyligen verk inköpta av Linköpings kommun. Sedan några år tillbaka bor han i Norrköping tillsammans med sin sambo och arbetar 75 procent som bildlärare.
  • Oskar Lindvalls mål är att kunna arbeta lika mycket som konstnär som bildlärare.
  • I hallen hänger en udda lampa som han gjorde under utbildningen på Lunnevads folkhögskola.
  • Tillsammans med kompisen Petter skapar han gubbig techno med influenser från 1990-talet.
  • En av Oskar Lindvalls målningar hänger i vardagsrummet.
  • Så här kan arbetsställningen se ut för en grafisk konstnär.

Antimåleri och humoristiska kollage

Att komma hem till Oskar Lindvall och hans sambo Nevena innebär ett kliv in i kreativitetens värld. Med två konstnärssjälar blir hemmet en arena för den egna konsten och finurliga idéer. I köksfönstret står små plastdjur uppradade på en hylla och från taket i hallen hänger en lampa gjord av engångsbestick. Till vardags arbetar Oskar Lindvall som bildlärare på Ånestadsskolan i Linköping men en dag i veckan fokuserar han på den egna konsten.

Under hösten har hans humoristiska kollage av Fredrik Reinfeldt och kronprinsessan Victoria hängt på Galleri Kronan men bilderna har längre historia än så. Förra året blev han utvald till att få hänga en av bilderna på Liljevalchs i Stockholm.

Manipulerat statsministern

I serien med statsministern blir manipulationen bara värre och värre för varje bild, till Liljevalchs skickade han fem varianter varav de valde den minst manipulerade.

– Reinfeldt har alltid varit duktig på att hantera media och han är väldigt svår att komma åt. Han har en förmåga att alltid komma undan när det finns missnöje kring regeringen. Istället är det någon annan som får ta smällen, säger Oskar Lindvall och syftar på Fas 3 och sjukförsäkringarna för några år sedan.

Att han har bakgrund som politiskt aktiv är inte svårt att förstå men nu engagerar han sig inte någonting alls inom politiken.

– Jag gjorde illustrationer och skrev texter till Ung Vänsters tidning Röd Press ett tag men jag har slutat med det nu. Jag tenderar alltid att engagera mig för mycket och att hamna i styrelser, därför tar jag det lugnt. Det tar för mycket tid att engagera sig inom olika organisationer, säger han.

Från Linköping

Från början är han från Gärdala utanför Linköping men flyttade till Norrköping efter att ha avslutat studierna till bildlärare i Umeå.

– Jag fick ett vikariat som bildlärare i Norrköping och då flyttade jag hit, sedan dess har jag blivit kvar, säger han och menar att han trivs bra med sin nya hemstad.

Att Norrköping har större utbud av bostäder spelade roll vid valet av stad men det finns någonting mer som lockade med den gamla arbetarstaden.

– Jag trivs bra med kulturutbudet i Norrköping, det är lite annan energi än i Linköping. Jag som håller på med konst märker att det finns ett engagemang underifrån, till exempel Kulturnatten och julmarknader. Det finns en annan vana kring att gå på kulturevenemang oavsett vilken bakgrund man har.

Gubbig techno

Förutom att han drar sig till det konstnärliga hållet rent visuellt har han en dragningskraft till elektronisk musik.

– Det är stort med elektronisk musik i Norrköping. Här spelar man inte bara för att slå igenom och kunna flytta till större städer, det finns en anledning till att stanna i staden med en kontinuerlig kulturverksamhet. Dels finns det mycket stöttning från kommunen men också ett engagemang underifrån, säger han och berättar om sitt eget musicerande där han spelar tillsammans med en kompis men utan ambitioner att nå ut och sälja skivor. Inte heller livet som DJ lockar trots att han har prövat vingarna på NemComs arrangemang Pom pom i parken.

– Jag och min kompis Petter brukar sitta i en studio, som egentligen är en skrubb, och spela in musik. Jag skulle beskriva vår musik som gubbig techno från 90-talet. Det är tjatig musik utan sång och så vill vi att det ska vara, säger han och fastslår att intresset för att dansa till elektronisk musik är större än ambitionen att spela själv.

Svårt utan ateljé

Under åren på konstnärslinjen på Lunnevads folkhögskola fattade han tycke för stora dukar och mycket färg, tidigare var det mest blyertsteckningar som gällde.

– På Lunnevad fanns det tillgång till ateljéer och stora tavlor. Det är kostsamt att måla och svårt att genomföra utan en egen ateljé, säger han och visar det lilla arbetsrum som han delar med Nevena.

Just nu är det istället kollagekonst som lockar honom och själv kallar han det för antimåleri.

– Det började egentligen med att jag scannade in gamla grejer som jag hade gjort med traditionell grafik och började sedan klippa och klistra med dem. Jag upptäckte att det var roligt och ett smidigt sätt att arbeta på. Om man ska kombinera konst med ett yrkesliv så kan det vara svårt att måla med olja eftersom man måste plocka fram och bort sakerna, dessutom luktar det väldigt mycket. Just nu tycker jag att det är roligare att jobba snabbt och att göra mycket istället. Det är som antimåleri, väldigt snabbt och det måste inte alltid vara perfekt. Jag kan arbeta med bilden i två timmar och sedan får det räcka. Sen kanske det inte blir någonting men jag arbetar snabbt och intuitivt.

Målbilder

Oskar Lindvalls konstnärskap har utvecklats med flera delmål, nu är det närmsta målet att kunna ha råd med en ateljéplats.

– Förut hade jag målet att någon som jag inte känner skulle köpa ett verk och nu när jag har uppnått det är målet närmsta åren att kunna spara ihop pengar från konsten som kan gå till att hyra en ateljéplats. Det blir snabbt fullt i förråd i och med att både jag och Nevena gör konst. Målet längre fram är att kunna arbeta 50 procent som lärare och resten av tiden med konst, avslutar han.

Citat: Det är som antimåleri, väldigt snabbt och det måste inte alltid vara perfekt.

 

Faktaruta:

Namn: Oskar Lindvall

Ålder: 30 år

Bor: centrala Norrköping

Uppvuxen: Gärdala utanför Linköping

Familj: sambon Nevena

Favoritplats i Norrköping: Sylten

Inspiration: 60-talskonst, just nu i alla fall