• Ridha Achoura med ett verk av den ryske konstnären Alexander Roubtzoff som avbildat en vy i Tunisien. Foto: Kajsa Nilsson

Antikhandlaren är tillbaka i stan

Nu är Ridha Achoura tillbaka som antikhandlare i Norrköping. Sedan han kom hit från Tunisien i slutet av 1980- talet har han hunnit med mycket – flera positioner inom kommunen och haft eget lotsföretag. Nu startar han RA Auktionsverket Norrköping som säljer konst, möbler, antikviteter och bruksföremål online.

Hemma i Tunisien var Ridha hotellchef och van vid att träffa européer på semester. Han förstår inte det hat som somliga svenskar uppvisar mot personer som kommit hit från andra länder.

– I Tunisien blir man glad när det kommer folk från andra länder. I grunden är vi alla lika. Det finns ingen mening med att se människor för deras etniska tillhörighet, säger han bestämt och förklarar att anledningen till att han flyttade till nordligare breddgrader var det klangfulla språket.

– Jag gillade svenskan så mycket och blev törstig på att lära mig språket. Det lät som melodi i mina öron, säger han och tillägger att han redan kunde tala arabiska, franska, tyska och engelska. Ridha flyttade till Sverige 1987 för att leva tillsammans med sin fru Slavica som han träffat redan 1978. I dag har de två barn tillsammans.

Äpplet antik

Ridha Achoura är i grunden ekonom och begav sig ut för att söka jobb när han kom till Norrköping. Istället för att sitta hemma och vänta på svar gick han runt och knackade dörr. Han fick snabbt fast jobb i en industri men valde bort det för en praktik på Norrköpings energiverk.

Praktiken ledde till jobb och snart hade Ridha ansvar för fakturabehandling och budgetering. När kommunen bantade sin verksamhet 1994 tog Ridha Achoura steget till egen verksamhet. Då öppnade antikaffären Äpplet i en nationalromantisk lokal på Kristinagatan.

För att utveckla sina kunskaper om konst gick han på kvällskurs på Norrköpings konstmuseum. Det mesta lärde han sig dock genom att gå på auktioner.

– Den här branschen är praktisk, inte teoretisk. Min första tavla blev klubbad för 80 kronor. Den är gjord av tunisiske konstnären Aly Ben Salem. Jag har köpt fler av hans tavlor och tänkte först inte så mycket på värdet. Nu säljs hans konst dyrt – somliga för några hundra tusen kronor, berättar Ridha stolt och förklarar att han litar på sin egen känsla när han köper in konst.

– Jag köper det jag tycker om och det råder jag alla kunder att göra också, säger han.

Efter att Äpplet stängde verksamheten 1999 började han arbeta med först turism som turistchef och chef för Hällristningsmuseet innan han sadlade om till arbetsmarknadsfrågor 2010. Då startade han Kolmarden marketing som hjälpte flyktingar med lotsverksamhet. Det ägnade han sig åt tills i maj i år. Nu väntar Ridha på besked från en ny upphandling från Arbetsförmedlingen som rör stöd och matchning för att få ungdomar ut i arbetslivet. Även om han vinner upphandlingen är Auktionsverket här för att stanna.

Orientalism

Auktionsverkets nisch är orientalism och skildringar av livet i Nordafrika i början på 1900-talet. Mycket annat förekommer förstås också, bland annat möbler, glas och ljusstakar. För att sprida kunskap om konst ska Ridha inom kort öppna en egen konstskola.

– Jag vill lära ungdomar praktisk kunskap om konst. Till våren öppnar jag gratis kvällskurser. Jag vill förmedla min kunskap till andra. Namn har ingen betydelse egentligen. När man ser en tavla och känner glädje räcker det oavsett vilken konstnär det är, säger han.

Konst som medicin

Konsten har stor betydelse för Ridha Achoura och han vet att den har det för fler människor.

– Jag har hjälpt personer som varit deprimerade och på gränsen till självmord. En tjej hade som dröm att arbeta i konstaffär. När hon fick komma till butiken hittade hon precis det som hon ville göra och det gav henne lust att leva. Man borde forska mer på vad konst kan göra för människor, säger han.

Två till tre gånger varje år åker Ridha till Paris och Louvre Antiquaires där han träffar antikhandlare för att insupa kunskap och inspiration. De parisiska antikhandlarna är enligt Ridha alltid steget före och det finns mycket som är likt den svenska antikmarknaden. Även om intresset för antikviteter är stort i Sverige går mycket till spillo.

– Vi är bortskämda med många skickliga svenska hantverkare men ändå slumpas glas och porslin bort. Det tycker jag är synd. Man kunde ta tillvara hantverket, vi måste tänka nytt, säger han.